Klimatet rankas årligen som en av våra viktigaste samhällsfrågor enligt Novus. Ändå händer det för lite inom arkitektur- och byggbranschen för att vi ska ha en rimlig chans att uppnå branschens såväl som nationella hållbarhetsmål. Henrik Lindholm lyfter individen och medarbetaren som en möjlig nyckel för att stoppa klimatkollapsen och efterlyser strategier på bolagsnivå för att skapa klimatengagemang. Det räcker inte med att peka på problemet.
Innebörden ordet vill beskriva är bleknad. Styrkan störtar samman efter bara två stavelser, innan blasén vräker sig in som en tsunami. Klimatkris. Vi är årtionden in i vår bekantskap med begreppet. Under 1990-talet väckte antropogen ”global uppvärmning” stor uppmärksamhet sedan en rad signifikanta mätvärden pekade på orosamma framtida klimatförändringar. Inom tre årtionden beräknar UNHCR att en kvarts miljard människor drivits på flykt från sina hem på grund av ett destabiliserat klimat. Miljoner är redan på flykt. Men klimatkrisens närvaro härbärgeras fortfarande i en förödande utsträckning på ett par armlängders avstånd i ett perifert sammelsurium av andra stora problem vi hoppas någon annan löser snart. Det är bara den omedelbaraste närmsta tiden som en smal strimma av samtiden har börjat upptäcka att det inte finns någon annan; Det finns bara vi, och det finns bara nu. De senaste åren har vi därför – privat och professionellt – fått bekanta oss med miljömål, nya ord och strategier. En nulägesanalys talar om för oss att vi fortsatt befinner oss i fasen där vi med hänsyftning till klimatmål försöker uppbåda viljestyrka hos en bred allmänhet och en byggbransch i stiltje. Nu är det tid för reflektion. Vad har inte funkat? Vad funkar? Oavsett svaret framträder behovet av nya strategier i en förkrossande skärpa.
Enligt Filosofie Doktor Kenneth W. Thomas, med fler, motiveras dagens arbetare, vid sidan av yttre belöning som till exempel lön, i allt högre grad av inre belöning – ett belöningssystem där ägandeskap, delaktighet, utvecklingsmöjlighet och förtroende från omgivningen är högt värderat. Thomas nämner specifikt fyra utvecklingspunkter för arbetsplatser som låser upp möjligheten för medarbetare att börja skörda inre belöning:
- Redogör för individens meningsfullhet i gemensam strävan
- Ge individen valmöjligheter
- Skapa förutsättningar för individen att känna sig kompetent
- Belys framsteg
”Bolagen måste göra sig beredda att premiera den som engagerar sig för klimatet”
Bolagens strävan mot mål som klimatmålen måste alltså framträda för medarbetare på ett sätt som gör det tydligt för dem att ansatser i linje med bolagets mål innebär en attraktiv karriärbana. Bolagen måste också göra sig beredda att premiera den som engagerar sig med inre och yttre belöningar för insatser som stödjer bolagets förflyttning. Det räcker alltså inte att peka på problemet och förvänta sig resultat.
Även om vi kan tycka att alla borde bry sig om det faktum att vi rusar in i en global ekosystemkollaps, är det långt ifrån alla som gör det och vi kan inte förvänta oss av andra människor att de ska spegla vårt engagemang – det vore både verklighetsfrånvänt och inte så lösningsinriktat. Bolagen skulle kunna börja med att försöka se på medarbetare mer som på sina leverantörer. När en medarbetare anställs, betalar bolaget medarbetaren för de tjänster som utförs. Är önskan att tjänsterna ska börja innefatta nya processer, som innebär risker, extra tid och engagemang för frågor utanför det blickfång som ursprungligen överenskommits, kan bolaget behöva se på det som strössel på en glass. Det kommer kosta extra.
”Att arbeta med hållbarhet måste innebära finansiell och social trygghet för alla”
Vi har inte längre råd att söka efter lägstanivåer beträffande engagemanget för utvecklingsbehovet inom byggbranschen. Vill vi begränsa global uppvärmning och bevara världen för framtiden, måste vi börja investera i det vi önskar att framtiden ska innehålla och i de människor som ska ge det till oss. Att arbeta med hållbarhet måste innebära finansiell och social trygghet för alla, samtidigt som det skapar mening för bolag, individ och natur. Utan riktiga strategier för hur vi ska bjuda in arbetskraften till detta smörgåsbord av belöning, är vi mer illa ute än vi tror.
Henrik Lindholm är inredningsarkitekt och driver nätverket Architects For Future i Sverige.