Utsidan har blivit insida

Frank Lloyd Wright (1867–1959) var en amerikansk arkitekt som bland annat skapade präriestilen som anses vara USA:s första inhemska arkitekturstil. Wright ansåg att alla, oavsett ekonomisk och social ställning, har rätt till ett liv i skönhet. Han var en föregångare på flera områden, bland annat inom utvecklandet av öppna planlösningar och nya byggtekniker samt införandet av naturliga och lokala material i arkitekturen. För Frank Lloyd Wright var en byggnads interiör lika viktig som dess exteriör och därför skapade han inredningar där allt, även möbler och mönster, var specialdesignade. Landmärken som Falling Water (1935) och Solomon R Guggenheim Museum, invigt 1959 har blivit obligatoriska besöksmål för generationer av arkitekter. Frank Lloyd Wright är allmänt erkänd som en av de främsta arkitekterna genom tiderna och hans banbrytande insatser i sökandet efter en organisk arkitektur fortsätter att utöva ett stort inflytande än idag. Kännetecknande för Frank Lloyd Wrights arkitektur är att den var ett uttryck för hans ambition att med de allra senaste teknologiska landvinningarna förbättra de miljöer där våra liv utspelas. Målsättningen framträder tydligt i projekt som Larkin Building i Buffalo (1904), där han öppnade upp den traditionellt slutna kontorsmiljön för naturligt ljus, och Solomon R Guggenheim Museum (1959) där en vägg skapar en oavbruten konstupplevelse för besökarna.

Ennis House

Under tidigt tjugotal var betong ett både nytt och ekonomiskt material, men det hade konstnärliga begränsningar och det var för att bryta sig loss från dessa som Frank Lloyd Wright utvecklade ett system för att bygga hus med fyrkantiga betongblock. På det sättet kunde han förena sin fascination för standardiseringens möjligheter med viljan att skapa okonventionell arkitektur. Betonghusen kom att kallas textilblockhus på grund av konstruktionstekniken där betongblocken sattes samman på rad med hjälp av järnrör. Fyra hus byggdes enligt metoden och för varje utvecklade Frank Lloyd Wright ett unikt mönster som dekoration av betongblocken. Inspirationen till mönstren kom från naturen men även från äldre mexikansk och centralamerikansk arkitektur vilket gav byggnaderna ett fullkomligt unikt och än idag fascinerande uttryck. Av de fyra experimentella textilblockhus som uppfördes är det bara Ennis House som ritades för paret Charles och Mabel Ennis, byggt 1924, som står kvar idag. Ennis House är idag i privat ägo och upptaget i The National Register of Historic Places.

Ennis House i Los Angeles

Ennismönstret på insidan

Genom ett svensk-amerikanskt samarbete med Frank Lloyd Wright Foundation har det historiska Ennismönstret blivit pånyttfött i en svenskproducerad akustikpanel. Hade Wright kunnat förutse hur intensiva dagens ljudmiljöer är hade han säkerligen ägnat denna kvalitetsaspekt av tillvaron stor möda och intresse. Frank Lloyd Wrights Ennis House har genom sitt intrikata mönster figurerat i futuristiska Hollywood-filmer och gjort ett avtryck i arkitekturhistorien. Nu har mönstret anpassats för Offeccts kollektion Soundwave®, en kollektion med akustikpaneler av återvunnen polyesterfiber.

– Akustikpanelen med Ennis-mönstret från Offecct, fångar dramat och skönheten i detta tidlösa verk. Ennis-mönstret är inte bara vackert, dess raffinerande geometri har också potentialen att absorbera ljud, säger Stuart Graff, VD på Frank Lloyd Wright Foundation.

Ljudabsorbenten Soundwave® Ennis från Offecct

◊ 2019-05-24

I vårt samhälle definierar den starke den svage, och dagligen debatteras genus- och postkolonial problematik i media. Det kan yttra sig i att en betraktare i maktposition med generell kunskap tar sig rätten att definiera och skapa specifika normer, trots att det finns människor med ett inifrånperspektiv som har djupare erfarenhet och kunskap om samma sak. Makt går före kunskap och samhällsmål.

Samma princip är stark i vår interna arkitekturkultur. De flesta byggnadsarkitekter vill säkert motverka ojämlikhet och orättvisor, men när det kommer till de skilda arkitektkompetenserna råder en tydlig maktstruktur. Byggnadsarkitekter ser på inredningsarkitekturen utifrån:

“Det verkar vara kreativt, lukrativt, fritt, och enkelt. Det där fixar jag”, tycks de tänka.

I en undersökning 2018 utförd av Sveriges Arkitekter Västra Götaland i Göteborg svarar arkitektkontoren att de inte behöver inredningsarkitekter eftersom de kan utföra de tjänsterna själva. Att inredningsarkitekter har specifik kunskap och erfarenhet efter många års utbildning och praktiskt arbete bekymrar dem inte.

“Det är ju samma ämnen som vi studerar”, brukar det låta.

Eftersom byggbranschen och byggprocessen fungerar som den gör, kan byggnadsarkitekter göra anspråk på inredningsarkitekttjänster. Och det gör de. Allt fler offentliga interiörer idag ritas inte av inredningsarkitekter, och de som lär ut inredningsarkitektur på utbildningarna är till stor del byggnadsarkitekter. Det arkitekturpolitiska programmet ”Gestaltad livsmiljö” innehåller mycket som tydligt handlar om inredningsarkitektur. Men inredningsarkitekter nämns knappt, och efterfrågas inte heller på offentliga institutioner. Där sitter byggnadsarkitekter.

Komikern John Cleese har gjort en tänkvärd betraktelse: ”För att kunna inse att en är oduglig på något, saknas just den kunskap som krävs för att vara duglig.”

Jag tycker att det illustrerar problematiken: Självinsikten är grund.

Jag ser hur kvaliteten på våra offentliga interiörer blir just mer generell. Den tappar den detaljbearbetning och empatiska omsorg som varit kännetecknande för svensk inredningsarkitektur.

När det kommer till inredningsarkitektur är det byggnadsarkitekterna som är normen. De definierar ämnet och tillämpningen. Det görs från ett betraktarperspektiv med en generell kunskapsnivå om området. Vi som har specifik kunskap och erfarenhet tillfrågas sällan.

Jag ser hur kvaliteten på våra offentliga interiörer blir just mer generell. Den tappar den detaljbearbetning och empatiska omsorg som varit kännetecknande för svensk inredningsarkitektur. I slutänden är det allmänheten som blir förlorare, när de tvingas leva med sina specifika behov, i närmiljöer gestaltade utifrån generella kunskaper.

Och vad driver byggnadsarkitekter att ta inredningsarkitektuppdrag? Samhällets bästa? Det där reglerar marknaden, säger somliga. Men brukarna har svårt att bedöma produkten. De kvaliteter som inredningsarkitektur bidrar med upplevs till stor del på en omedveten nivå och är inte mätbara.

Jag tycker att de olika arkitektkompetenserna ska verka över gränserna men det bör göras med en sund självinsikt. Vi bör arbeta tillsammans utifrån ett jämlikt perspektiv, sida vid sida.

Vår roll är inte att definiera världen åt andra. Vår roll är att vara frågande och empatiska. Då kan vi bidra till en värld där alla får vara med.

Torsten Hild är arkitekt SIR/MSA och professor i möbeldesign vid Göteborgs Universitet. Foto Tilly Hild

Artikeln publicerades för och i arkitekten.se. Klicka här för att läsa artikeln i sitt ursprungliga format.