Inspiration, fakta och verktyg för bättre interiörer

Här hittar du allt om inredningsarkitektur på ett och samma ställe. Syftet är att öka kunskapen och intresset för inredningsarkitektur både som ämne och som yrkesdiciplin. Den här plattformen är öppen för dig, oavsett om du är yrkesverksam inredningsarkitekt eller intresserad privatperson.

Neri&Hu om meningen med att skapa rum

Neri&Hu om meningen med att skapa rum

Neri och Hu och skandinavisk besvikelse

◊ Text Amanda Ostwald  ◊ Foto Julia Groth

Vi möter Lyndon Neri och Rosanna Hu i en ljudisolerad glasmonter precis bredvid deras designinstallation ”The Unfoldning Village”. De blickar ut mot sitt stora, svarta och stiliserade hus och frågar om vi tror att det är Sveriges socialistiska statsskick som är anledningen till att deras verk är så dåligt byggt. 

När Skandinaviens största mässa för möbeldesign och inredningsarkitektur slår upp sina portar står arkitektduon Neri & Hu som årets hedersgäster. Deras huvudsakliga uppdrag på mässan är att designa den så kallade entréinstallationen. Detta år består den av 6 kilometer trävirke som i sin konstruktion slingrar sig som en orm, fram och tillbaka över en rektangulär yta på stengolvet. Enligt arkitektduon är det en stilisering av den klassiska, kinesiska byn där människor bor i sammanflätade hus och träffas i gränderna och skvallrar. Och det är just det sammanfogande skvallret som de menar går förlorat i de snabbväxande och ofta artificiella städerna som växer fram runtom i deras hemland. 

De beskriver utvecklingen i Shanghai och övriga Kina som destruktiv. Starka kommersiella krafter river gamla kvarter och bygger upp nya. De har själva, med en månads förvarning, blivit vräkta från sitt huvudkontor i en äldre del av Shanghai och de driver starkt en tes om att där de äldre byggnaderna rivs förvinner också liv och historia. De hävdar samtidigt att de nya, anonyma städerna som växer fram i hög takt inte är en plattform för samma liv att spira. När de får frågan om varför de tror att historia inte kan skapas och liv inte kan finnas i Kinas nyproducerade städer ger de främst två svar. Rosanna förklarar att tidens linjära utfall hjälper dem att förstå vad det är de upplever.

– Vi kan se till begreppet nostalgi i denna fråga. Kritiken mot nostalgi är bekant, vi vill inte vara överdrivet nostalgiska och bara längta efter det förflutna, för det förflutna kommer aldrig att komma tillbaka eller hjälpa oss att färdas mot framtiden. Men det finns också en annan syn på det förflutna som vi har fokuserat på i detta fall. Den är baserad på en bok av Svetlana Boym som handlar om begreppet reflekterande nostalgi, istället för restorativ nostalgi. Reflekterande nostalgi tar vissa essentiella aspekter av det förflutna som med en personlig tolkning blir till god design för framtiden. Jag tror att när vi talar om längtan efter livet som har passerat i de historiska städerna så talar vi om de där speciella aspekterna av den del av historien som vi känner hade betydelse. Den kulturella och sociala betydelsen går förlorad i dessa nya städer som nu byggs, och det är denna betydelse som vi vill återskapa och ge en framtid. Självklart har nya torg och byggnader liv. Vi ämnar rikta kritik mot det rådande tillståndet i Kina för att det skapar problem för de nya urbana miljöerna som ska vara till för mänskligheten.

Rosanna tystnar och Lyndon tar till orda och förklarar att den specifika intervjun då Rosanna hade uttalat sig om att de äldre delarna av städer är ”där liv är och där historia skapas” handlade om människans speciella relation till tid.

– Tid tillåter ett samhälle att växa, tid tillåter ett samhälle att själv bestämma sina speciella behov efter upplevda behov. Ett kafé etableras, en restaurang likaså och en lekplats byggs allt eftersom samhället känner att det har behov av det. Problemet med dessa kapitalistiskt styrda byggföretag i Kina i dag är att de är så enkelspåriga i sin typologi. När de bygger ett bostadshus placerar de en standardrestaurang på bottenplan och kanske någon annan standardinstans som inte alls passar de som bor i huset. Och folk köper en insatslägenhet i dessa hus som jag kallar för gravplatser, början av döden för kinesiska städer. För bokstavligen köper de bara små tomter av luft som de hoppas kunna lura på någon och sälja vidare, lite dyrare, två år senare. Under många år har man i Kina kunnat se höghus som är helt nedsläckta trots att de är utsålda. Folk har köpt en lägenhet i ett höghus i en nyproducerad stad men bor i en annan stad, vilket skapar helt döda städer. Så för mig är de byggnaderna så kallade gravplatstorn, avslutar Lyndon Neri.

– Det är också en fråga om minne, säger Rosanna. Det går inte att helt radera en generations minne av en plats utan att det också skapar någon form av sociala komplikationer. Och detta händer i så stor skala i Kina nu.

En sekunds tystnad lägger sig över glasmontern där vi sitter och en känsla av samförstånd över våra olikheter infinner sig. Det blir för mig och min fotograf Julia påtagligt hur Lyndon och Rosanna får svårt att kommunicera upplevelser av ett fenomen som aldrig har berört de två svenskar som sitter framför dem. Jag minns då arkitektduons sätt att tala om att skapa mening med arkitektur och design som de underbygger genom ett citat av Antoine De Saint Exupéry; We don’t ask to be eternal beings, we only ask that things do not lose all their meaning. Jag frågar hur de själva förverkligar detta, hur de skapar mening i sin arkitektur och om de någonsin tappat känslan av mening i något projekt. Lyndon ådrar sig snabbt ett minne från en resa.

– Rosanna och jag reste till Aminabad i Indien för cirka två år sedan och vi såg Le Corbusiers Chandigarh och Indian Institute of Technology IIT, byggnader uppförda för sextio och sjuttio år sedan. Jag reste därifrån totalt deprimerad över att så många arkitekter, under så många år sedan dess inte har åstadkommit något ens i närheten så storslaget. Jag sa till Rosanna att vi borde stänga ner vårt kontor och sluta arbeta med arkitektur. Jag tror att mycket av det vi har försökt göra bara är ännu en tolkning av dessa stora mästares pedagogik. Vad håller vi på med? Vi gör i princip bara samma sak men med nya material och med fina ord som hållbarhet och arv och försöker hela tiden övertyga världen om att vi kommit på något genialiskt, när allting egentligen ju bara är en fars. Vi har många sådana stunder då vi ifrågasätter oss själva och vad vi håller på med. Vi är båda tacksamma över att vi har fått en global area att utöva vår design på men det är också samtidigt ett liv i lidelse.

Lyndon blickar ut över sin och Rosannas svarta träkonstruktion som står utanför glaset och fortsätter i helt seriös ton;

– Det är som att vi är i en cirkus. Till exempel de senaste två dagarna har vi varit väldigt ledsna över hur denna (The Unfolding Village) har byggts. Vi trodde att kinesisk byggindustri var dålig men den svenska är till och med värre.


”Inuti” The Unfolding Village

Rosanna hummar jakande med, mumlar att den är riktigt ful och Lyndon fortsätter att beskriva för oss hur etiketterna på trävirket satt kvar men var övermålade när de ansvariga för konstruktionen sagt att allting var helt färdigbyggt.

– Kinas yngre generation skulle stanna till klockan ett eller två på natten för att färdigställa något, men här säger de att de bara kan stanna till klockan åtta. Om detta är vart en socialistisk regering riktar utvecklingen av ett land så är det ett väldigt farligt fenomen.

Rosanna inflikar att hon tror att deras designverks dåliga slutresultat beror på dålig kommunikation eller missförstånd. Hon berömmer organisatören för sitt engagemang, poängterar att det var någon annanstans det måste gått snett och Lyndon håller med.

Trots att en del av mig egentligen gärna vill gräva djupare i denna kanske politiska kulturkrock ställer jag en fråga i motsatt riktning och undrar hur man i så fall kommer ur en depression sprungen ur en känsla av meningslöshet, och Lyndon har ett snabbt svar.

– Envishet. Envisheten att uppnå en vision har räddat oss många gånger. Vi har lärt oss att vi blir deprimerade då och då. I de fallen låter vi depressionen vara ett tag, sjunka in och sen får det vara nog. Då bestämmer vi oss för att komma tillbaka igen och tro på att det finns något för oss att göra.

Diskussionen fortsätter kring Lyndon och Rosannas kamp att bevara urbana arv. De är ju själva väldigt bra på att verbalt tala för sin vision och föra sin kamp framåt genom att kommunicera sina idéer över hela världen. De får frågan om den kraft som de motsätter sig, det vill säga kapitalismen, någonsin konfronterat dem tillbaka. Har en diskussion någonsin uppstått och i så fall hur?

– Pengar blir aldrig verbala, säger Lyndon. Pengar behöver oftast inte sätta ord på sin agenda. Antagligen är det lite därför de aktörer som vi egentligen motsätter oss blir chockade de gånger vi tackar nej till dem. Många gånger frågar dessa företag om de kan få kopiera byggnader som vi ritat och betala oss för det, och blir förvånade när vi säger nej trots att det inte skulle innebära något merjobb för oss.

– Vi har inte heller fått motstånd så som till exempel Ai Weiwei har fått, men vi gör inte heller den typen av politiska uppror, fortsätter Rosanna. Kritiken i våra verk är invävd och subtil och återfinns bara av de som vill se den. Vi skriver ju inte böcker eller gör filmer och den stora massan läser inte kritiken i vår design. De som dock till fullo förstår vår design förstår även våra politiska budskap, men den skaran är begränsad. Vi kan ju gömma oss bakom att ”bara” ha skapat ett funktionellt eller vackert rum.

Duon tillägger att de trots sina många jobberbjudanden känner av motståndet från kapitalismen genom ett ofta ömsesidigt ointresse.

– Det är många gånger som vi påbörjat ett projekt med en kund och märker mitt i arbetet att vi vill olika saker, säger Rosanna. Hellre än att göra någonting vi inte kan stå för så betalar vi tillbaka kundens pengar och avbryter samarbetet. Likaså kan vi bli bortvalda eller aldrig ens påtänkta för storskaliga, mycket inkomstbringande projekt, och det känns helt naturligt.


Rosanna Hu och Lydon Neri på Stockholm Furniture and Light Fair

Relaterat

Vad ställer framtidens inredningsarkitekter ut?

Vad ställer framtidens inredningsarkitekter ut?

Inredningsarkitektstudenter i Greenhouse

Samma månad som tidskriften arkitektur skriver att svensk arkitektur och inredningsarkitektur behöver bli mer jämlik ställer studenterna från Sveriges inredningsarkitekturskolor ut verk som förkroppsligar längtan efter ett mer inkluderande samhälle. 

HDK lät samtliga av sina studenter söka till årets utställning i Greenhouse. Bland premisserna fanns tre ord som utgjorde begynnelsen av en mening, vilken studenterna fick i uppdrag att avsluta. Utifrån ”A second ago” har tolv olika verk vuxit fram som alla förmedlar ett förtrollande poetiskt budskap om att stanna upp, om tidens flyktighet och alltings förgänglighet. Johanna Deneckes verk Confused understryks med meningen A second ago I made sense. Verket består av två stolar med uppenbart obekväm sittfunktion. Johanna säger att verket handlar om tonåren, en förvirrad period i livet då allting alltid verkar växa ur proportion. Och hur fin den perioden kan vara.

HDK-studenten Sanna Schilling illustrerar förändring i sitt bord Panta Rhei – everything flows. Med meningen ”..a man cannot step into the same river twice” vill Sanna synliggöra den konstanta förändring vi alla ständigt genomgår och således också vikten av att omfamna den. Vid bordets vågformade kanter kan en skiva glida över en annan, likt jordens kontinentalplattor eller vågor över en strand. Detta gör att bordet förändras, likt de personer som samlas runt det.

Träbord Panta Rhei av Sanna Schilling, spegel Belle av Sofie Wallenius och The seaside campers may have been enjoying roast oysters av Danielle Hélène Goulé. I spegeln syns även verket Confused av Johanna Deneckes. Alla fyra är studenter vid HDK.
Foto Julia Groth

Avgångsstudenterna på Konstfacks kandidatprogram Inredningsarkitektur och möbeldesign har alla skapat produkter för en mer varierad och inkluderande offentlig miljö. Inte helt oväntat är många av produkterna sittmöbler eller möbler för annan typ av avlastning. Motsvarande klass på Beckmans designhögskolas formlinje har likaså de skapat en serie av möbler avsedda för avlastning eller sittstöd. Denna klass avslutar hela sitt projekt med meningen ”Wherever we think we end up is only our next point of departure”; en mening som direkt knyter an till medvetenheten om att allting förändras och att ingenting är för evigt. Meningen vittnar om hopp och en ambition att nyfiket bejaka människan och dess ständigt skiftande behov.

Samtliga verk av studenterna på Beckmans formprogram. Foto Frida My

Tidskriften Arkitektur antar en barsk retorik som i sammanhanget ter sig faderlig. Den kontrasterar väl mot studenternas hoppfulla och mjuka ton. De båda parterna strävar i samma riktning och framhåller vikten av att rummen vi skapar bör vara mer inkluderande samt skapas på ett mer inkluderande vis. Tidskriften tar sitt faderliga ansvar och banar väg för studenternas ömma, skarpa och framåtblickande budskap. Och studenterna ackrediterar tidskriftens ställningstagande genom sina djupa och breda studier av våra gemensamma, mänskliga rum.

Organism av Oscar Persson Lidgren och Urban Sprout av Mathijs van Gageldonk, båda studenter på Konstfack. Foto Julia Groth

Relaterat

Nominerade till Guldstolen 2018

Nominerade till Guldstolen 2018

Nominerade till Guldstolen 2018

Varje år delas Guldstolen ut till en svensk inredning av hög arkitektonisk kvalitet. Priset ska belöna en nyligen färdigställd inredning. Miljön ska ha högt konstnärligt, innovativt värde samt vara funktionell och välgestaltad. Guldstolens jury utses av Sveriges Arkitekters akademi för inredningsarkitektur.

Atrium Ljungbergs kontor

Smedjegatan 2C, Nacka

Ansvarig arkitekt: Koncept: Charlotta Skog projektansvarig, arkitekt SAR/MSA Daniel Wengelin, huvudansvarig, Daniel Kutlesovski, projekterande, Jesper von Post, design och projekteringsansvarig.
Beställare: Atrium Ljungberg AB huvudkontor, Pehr Westman.
Övriga: Kenneth Wiström, platschef TL Bygg, Semina Mujkanovic, entreprenadingenjör TL Bygg, Peter Klarqvist, Senior Sales/ PL SENAB interiors, Manfred Gustafsson, LE Svenssons Snickeri, Sara Rydberg- Nilsson, stylist Studio Hilda, David Brännlund, AF Elteknik.

Juryns motivering: Gestaltningen av denna arbetsplats hålls samman av återkommande material och rationella detaljer, som skapar funktionella och rikt varierade rum. Den intelligent hanterade lokallösningen möjliggör växelverkan mellan intimt och storslaget uttryck, med hjälp av taktila material och genomtänkt disponering av ytan. De påkostade miljöerna kommer många tillgodo genom att elastiskt härbärgera medarbetare som fritt rör sig mellan platser och uppgifter. Många sorters arbetsplatser ryms i planen, allt från ett expanderbart kök med potential att bli kontorets arena, till en bänk med utsikt, en verkstad och mötesrum med betongglasväggar. Arbetsplatsens varierade miljöer karakteriseras av lika delar funktion och elegans, hårt och mjukt, klassiskt och nytänkt – kombinerade till en avslappnad och välkomnande atmosfär.

Atrium Ljungbergs kontor. Foto Hanna Frick

Atrium Ljungbergs kontor. Foto Martin Kelam

Biblioteket No 5, Stockholm

Bältgatan 5, Stockholm

Ansvarig arkitekt: Jägnefält Milton i samarbete med Mats Theselius: Mats Theselius, designer, arkitekt SAR/MSA Konrad Milton, arkitekt MSA Carl Jägnefält, Rolf Alexander, marknadschef.
Beställare: Glommen & Lindberg: Rolf Alexander, marknadschef, Anders Silfverhjelm, projektutvecklare.
Övriga arkitekter: arkitekt SAR/MSA Åsa Esséen, Saga Rudehill Olcén, Gustav Toftgaard, John Moström, arkitekt MSA Sara Patriksson.

Juryns motivering: Interiörerna i detta bostadshus utgår från såväl historiska referenser som personliga minnen och mynnar i ett projekt med sällsynt inlevelse och en miljö med alldeles eget uttryck. Den uttalade ambitionen är att skapa miljöer som består genom generationer av brukare, efter förebild i tidigare åldrars kvalitativa bostadsbyggande. Bostadshuset rymmer många berättelser, återspeglade i detaljer och omtanke. Interiören har uppnått en grad av mjukhet och omtanke som kan hänföras till den djupa inlevelse som förts in i designuppgiften. Varje del av interiören är hantverksmässigt utförd i tidlöst trygg kvalitet, med referenser till såväl 1970-talets mjölkpaket som amerikansk Art Deco och ryskt teporslin. Rummen liksom de gemensamma ytorna präglas av den drivande idén om att långsiktigt hållbarhetstänkande vilar på en välgestaltad grund.

Biblioteket No 5. Foto Henrik Nero

Biblioteket No 5. Foto Henrik Nero

Boulebar Tryckeriet

Liljeholmsvägen 14, Stockholm

Ansvarig arkitekt: Bornstein Lyckefors Arkitekter: arkitekt SAR/MSA Johan Olsson, arkitekt SAR/MSA Per Bornstein, arkitekt SAR/MSA Andreas Lyckefors.
Beställare: Boulebar: Henrik Kruse, delägare
Övriga: Boulebar: Sara Sandström, marknadschef, Rong Guan, inredningsarkitekt. Bornstein Lyckefors: arkitekt MSA Viktor Stansvik, handläggande arkitekt, arkitekt MSA Petr Herman, handläggande arkitekt, arkitekt MSA Joel Gödecke, medverkande arkitekt, arkitekt MSA Ainhoa Etxeberria, medverkande arkitekt.

Juryns motivering: Ett välgenomfört koncept för en årstidsoberoende aktivitet, för nordiska förhållanden inhyst i rum med industriell karaktär och skala som omformats för att skapa bästa förutsättningar för gemenskap och umgänge. Genom enkla material i balans med det råa ramverket trollar interiören fram vårkänslan mitt i vintern, löser upp gränsen mellan inne och ute och skapar en inbjudande och lekfull stämning. Utomhusmarkörer som baldakiner, belysningsstolpar, skärmtak och kiosker är utförda med glimten i ögat och samspelar med växtlighet och möbler med parkkänsla. En enkel färgpalett och medveten grafisk form tål både nostalgiska inslag och stramare materialval. Interiörkonceptet är en god tonträff, skapad med glädje utifrån beställarens passion för stålets möte med gruset.

Boulebar Tryckeriet. Foto Alexander de Cuveland

Boulebar Tryckeriet. Foto Alexander de Cuveland

Om juryn

Pristagare utses av en jury, bestående av fem ledamöter, utsedda av Sveriges Arkitekters akademi för inredningsarkitektur. Juryn ska bestå av tre inredningsarkitekter/arkitekter (varav minst två med inredningsarkitektkompetens), en konstnär och en journalist.

Årets jury består av arkitekt SAR/MSA Fredric Benesch, arkitekt MSA och journalist Malin Zimm, arkitekt SIR/MSA Anna Harbom, konstnär Mikael Pauli, arkitekt SIR/MSA Molly Möller. Jurysekreterare är Ina Flygare, grafisk formgivare på Sveriges Arkitekter.

Relaterat

Trendspaning Stockholm Furniture Fair

Trendspaning Stockholm Furniture Fair

Inspanat av inredningsarkitekterna

Vi bad några inredningsarkitekter rapportera om vad de upplevde vara årets trender på Stockholm Furniture and Light Fair i Älvsjö. Tre kategorier utkristalliserade sig och kunde ses även i modet under denna vecka.

Textil

I många av montrarna på årets mässa syntes textilier med grova strukturer. Melerade ulltyger vävda med tjockare trådar. Mjuka, luddiga tyger som påminner om mossa. Enfärgade tyger med mönstervävda ytor. Det förekom även en del mönstrade tyger, men inte som tidigare. De printade mönstren lyste med sin frånvaro. Istället återfanns broderade eller vävda mönster som snarare blev en del av tygets struktur. Resultatet blev taktila tyger som man både vill se och känna på. Inspirationen kändes hämtad från konsthantverkets värld såväl som från naturens mossor, lavar, stenar och landskap. De är tyger som uppfyller vår längtan efter något naturligt, genuint och hållbart.

 

Färg

Sober natur. Milda gröna toner och ”sandiga” nyanser i grått, beige, brunt, senapsgult och smutsig rosa. Matta ytor blandas med strukturer och inslag av trä. Det har tidigare år funnits en tydlig koppling till hållbarhet med starka gröna kulörer och råa skivmaterial, en slags vilja att visa eller snarare skrika ut ett återbrukstänk och ”back to basic-anda”. Samma tankar är högst aktuella idag men på en betydligt ödmjukare nivå. Kanske finns en rädsla över att inte vara eller göra tillräckligt, ett större allvar helt enkelt. Årets färgsättning blir en vördnadsfull hyllning till naturen och det som är på väg att gå förlorat.

Bubblare

Man säger ju ”en gång är ingen gång, två gånger en vana”. Kanske gäller det också för inredningstrender. Om mässan hade varit full av mönstrade möbler hade kanske dessa exempel inte stuckit ut, men i ett hav av monokroma möbler blir dessa särpräglade ränder intressanta. Är de på tillfälligt besök eller är de försmak inför kommande år? Väntar med spänning.

Relaterat

Många samlade när inredningsarkitektur.se invigdes

Många samlade när inredningsarkitektur.se invigdes

Inredningsarkitektur.se firade och Jonas Bohlin överräckte stafettpinnen

Nu är inredningsarkitektur.se officiellt lanserad. I Offeccts vackra lokaler, mitt i Stockholm skålade vi och knöt band. Jonas Bohlin höll tal och gav oss uppdraget att föra inredningsarkitekturens talan. Nu ska inredningsarkitektur.se samla oss alla som är engagerade för ämnet och få oss att låta för svensk inredningsarkitektur. Tack till alla er som kom och tack till alla er som var där i tanken.

Jonas Bohlin och Kristin Östberg talar om inredningsarkitekturens framtid på invigningen av inredningsarkitektur.se

Relaterat

”Det krävs en speciell förmåga och närvaro för att gestalta rum som stimulerar fantasin och samtidigt skänker trygghet och harmoni. När inredningsarkitekter inte medverkar, blir resultatet ofta allmänt och opersonligt. Den mänskliga skalan, det taktila och omtänksamma saknas. Nya Citytermi­nalen i Stockholm är ett exempel på att ingen inredningsarkitekt varit involverad.”

– Jonas Bohlin
Ögonlocksakademin – en dröm att vila i

Ögonlocksakademin – en dröm att vila i

Uppsalas nya färgpudrade dröm 

Ögonlocksakademin har länge funnits i Uppsala, men aldrig i denna skepnad. Indicum inredningsarkitekter heter studion som ligger bakom klinikens nya, sofistikerat rosa lokaler. Den delvis Uppsalabaserade studion arbetar alltid med ett tydligt koncept som ledstjärna, och så även denna gång. Indicum skapade en färgpudrad arbetsplats och en lugn och omhändertagande klinik, en unik kombination. Väggarna pryds av konst och receptionsdisken utgörs av en specialtirad spegelskulptur. Här finns alltid nåt att vila ögonen på.

År: 2018
Inredningsarkitekt: Indicum
Beställare:
Ögonlocksakademin
Omfattning: ca 150 kvm
Fotograf: Tekla Evelina Severin

Ett av undersökningsrummen

Läs mer och se alla bilder på https://indicum.se/projekt/ogonlocksakademin/ 

Relaterat

Bakom kulisserna hos anrik textilproducent

Bakom kulisserna hos anrik textilproducent

En brief – flera uttryck

Till dig som undrar hur arbetet bakom den senaste textilprodukten på marknaden ser ut kan vi nu erbjuda en unik inblick. Det anrika textilföretaget Ludvig Svensson samlade fyra medarbetare som diskuterade hur de samarbetar när en produkt blir till.

Kollektionen Co-Lab

Under 2018 lanserade Svenssons textilkollektionen Co-Lab. Produkten är resultatet av ett unikt samarbete där flera formgivare fått samma brief för att designa mönster för en gemensam kollektion. Formgivarnas mönster skulle baseras på randen som uttryck, och resultatet blev tio expressiva tyg som varierar från abstrakta vågor till mer klassiskt grafisk design. Förutom att tygerna i sig är fina är processen en vacker påminnelse om att allt som vi människor skapar är unikt. Trots samma brief och uppdragsbeskrivning designades många unika mönster.

Hur kommer Co-Lab och andra mönster till? För att få reda på mer om detta samlade vi fyra medarbetare från Ludvig Svensson för att prata om hur samarbetet bakom kulisserna ser ut.

Namn: Per Holgerson
Utbildning: Forskarutbildning inom materialvetenskap. Kemisk fysik, Chalmers.
Bakgrund: Jobbat på Svensson sedan 2004.
Favorittextil: Klimatväven Harmony. Eftersom dess funktion var helt ny på marknaden när den lanserades och att den snabbt blev ett begrepp med många nöjda kunder.

Namn: Eva Larsson
Utbildning: Textilinstitutet i Borås.
Bakgrund: Kom till Svensson för 14 år sedan, jobbade dessförinnan på Marks Pelle Vävare.
Favorittextil: Rami, för den vackra strukturen, färgskalan och enkla, självklara skandinaviska stilen.

Namn: Sara Sjögren
Utbildning: Chemical Engineering, Chalmers University of Technology. Examen 2005.
Bakgrund: Becker Industrial Coating i tre år innan jag kom till Svensson 2008. Har alltid jobbat med produkt- och applikationsutveckling. Utvecklingschef sedan ett år tillbaka.
Favorittextil: Med Harmony har vi tagit konceptet »diffust ljus« till en ny nivå. Det är en produkt som erbjuder bra ljusspridning i kombination med utmärkta skuggegenskaper.

Namn: Johanna de Ru
Utbildning: Det var på Nyckelviksskolan i Stockholm som jag upptäckte det textila hantverket. Därefter följde
Textilhögskolan i Borås och en masterutbildning.
Bakgrund: Har jobbat på Svensson sedan 2016. Tidigare gjorde jag min praktik här på designavdelningen.
Favorittextil: Rami för att det är ett enkelt men ändå vackert och karaktärsstarkt möbeltyg. Sedan gillar jag även Pond, en fin och originell gardin.

Vad är det i dina ögon som gör Svensson unikt?

Per Holgerson: Vi har allt under samma tak i Sverige, från forskning och design till produktion…

Johanna de Ru: …vilket är en enorm fördel, som designer eller produktutvecklare kan man hela tiden testa idéer och utveckla nya produkter. Plus att jag tycker det är jätteviktigt med lokal produktion, att vi värnar om den svenska textiltraditionen och hantverkskunnandet. Det finns kunskap innanför våra väggar som är svår att hitta någon annanstans. Svensson både bevarar och utvecklar.

Sara Sjögren: Att vara ett familjeföretag med gamla rötter gör att vi hela tiden kan arbeta långsiktigt. Vi är en pålitlig partner som tar ansvar för våra produkter. Vi har trots allt funnits på marknaden i 130 år.

Ni gör nästan all design själva och plockar inte in kända »stjärndesigners«. Berätta!

Eva Larsson: Att jobba med textildesign är väldigt komplext, det handlar så mycket om val av material och vilken känsla och uttryck man är ute efter, och tekniken man ska välja. Det handlar alltså inte bara om att göra en design, utan ha en kunskap om hela den textila processen. Då är det en enorm fördel att ha kompetensen inhouse.

Gentemot konkurrenterna har ni ett jätteförsprång med eget labb och forskningsavdelning. Hur märks det?

Per: En sak jag direkt tänker på är att utvecklingen går så mycket snabbare. Vi har alla experter i huset. Det gör också att vi enkelt kan skydda våra produkter med patent.

Johanna: En annan fördel är att man som designer har möjlighet att arbeta tvärvetenskapligt med andra på företaget. Det finns till exempel kemiingenjörer, textilingenjörer eller maskintekniker att samarbeta med, och ett labb där vi direkt kan testa nötningsvärden eller färga in garner under processen.

Eva: Vi har tekniska kunskaper som går på djupet. Det räcker med att titta på våra textilier så känner man och förstår den hantverksmässiga omvårdnaden. Lystern i färgerna. Det är vi rätt ensamma om.

Johanna: Plus att det är väldigt utvecklande med all expertis. Forsknings- och designavdelningen kan utbyta kunskaper i specifika projekt, något som driver oss att alltid se framåt. Hur kan vi gemensamt hitta lösningar för återvinning av fibrer och hur kan vi använda oss av nya material eller tekniker?

Sara Sjögren och Johanna de Ru

Ni har börjat arbeta mer kreativt över yrkesgränserna, som ett team?

Eva: Ja! Vi har ett antal projekt på gång nu där design och Research & Development jobbar tillsammans. Det är väldigt spännande och ger en ny dimension åt jobbet.

Utvecklingen är rasande snabb – vilka är de hetaste textiltrenderna just nu?

Per: Helt klart kombinationen av design och funktion i inomhusmiljön.

Johanna: Det känns som att det händer väldigt mycket i sport- och modevärlden, både på fibernivå men även rent tekniskt för trikå och vävning. Där kan man hitta mycket inspiration, både när det gäller uttryck, teknik och funktioner.

Eva: Ett problem som jag tycker är viktigt att ta upp är att under lång tid har textilierna i våra miljöer minskat. Vi sitter på formpressade stolar och persienner ersätter gardiner. För mig bidrar det till ett hårdare klimat, både fysiskt och psykiskt, vilket på sikt är förödande. Det finns så många hälsofördelar med textilier; de påverkar allt från vår koncentrationsförmåga till energinivån i ett rum.

På ett personligt plan, var hittar ni inspiration till ert arbete?

Sara: Den största inspirationen får jag när jag besöker odlare och pratar med dem om deras behov och utmaningar, då kan man lära sig mycket.

Johanna: Ofta är det mode men det kan också vara arkitektur, konst eller musik. Men för det mesta kommer bra idéer ur ett långvarigt tragglande och misslyckanden, det gäller att vara ihärdig och att tycka det man gör är roligt.

Eva: Det gäller att hela tiden se möjligheter i färg- och materialmöten och hitta nya kombinationer. Eftersom jag jobbar med möbeltyger tittar jag mycket på mode, där finns ett tydligt släktskap; man klär en form, ser detaljer, sömmar och skärningar. En designer som jag har fastnat för är dansken Henrik Vibskov, han är alltid intressant, och han har modet att leta efter uttryck utanför normen.

Hur märker ni att kundernas krav förändras?

Per: Vi besöker ofta kunder för att få deras input, då ser vi också att kraven på produkterna hela tiden ökar och att allt behöver gå lite fortare än tidigare. Det är nog den största skillnaden.

Vad betyder det att verka från en liten ort?

Johanna: Som exilstockholmare så märker jag att det är en annan stämning här. Naturen är fin och jag rider och går mycket i skogen, något som gör mig glad och lugn. I Stockholm åkte jag mest tunnelbana.

Per: Det finns ju för- och nackdelar med allt, men det blir en speciell familjekänsla när alla känner alla.

Relaterat

Gråa glimtar inför möbelmässan 2019

Gråa glimtar inför möbelmässan 2019

Gråa glimtar inför möbelmässan 2019

◊ Trendspaning — 2019-01-29

Så här års undrar vi alla vilka nyheterna kommer vara på Stockholms årliga möbelmässa i Älvsjö i februari. Inredningsarkitektur.se har fått span på några utvalda lanseringar och tycker sig se en trend.


Kollektionen Heritage

Det Kinnabaserade textilföretaget Ludvig Svensson lanserar våren 2019 kollektionen Heritage. De 12 olika mönster som utgör kollektionen inspirerar till mångfald trots sin begränsade färgskala. Och det märks att denna begränsning är högst medveten. Förutom att det hundra år gamla textilföretaget i denna gråskala får visa sin djupa kunskap kring material, bindningar och tekniker märks i tygerna även flirten med det tidlösa modet. Den mönstrade herrocken, som går att kombinera med andra textilier och material i oändlighet, har legat till grund för gestaltningen i denna designprocess.

– Med klassiska mönster från modevärlden för ögonen har vi skapat ett koncept som aldrig går ur tiden, säger kollektionens designers Eva Larsson och Johanna de Ru.


Mattan Zen

Även mattillverkarna Ogeborg har lanserat en produkt inspirerad av gråskalan och lugnet i en japansk stenträdgård. Mattan Zen, formgiven av Axel Bjurström, är handtuftad i 100% ofärgad ull. Den efterliknar de japanska trädgårdarnas krattade grus där nivåskillnaderna skapar ett taktilt och tydligt mönster, trots den monokroma färgskalan. Mattans mönster uppstår genom det tuftade ullgarnet som är både skuret och loopat med en 3D-teknik, och dess karaktär förstärks genom garnens varierade höjd. Nu till mässan får den grå mattan sällskap av en grårosa och en grågrön matta. Även dessa nya toner är hämtade från grusets färgspektrum.


Chapeau i sina två olika färger

I samband med den omfattande renoveringen av Nationalmuseum i Stockholm har Offecct i samarbete med Stockholmsbaserade TAF Studio tagit fram stolen Chapeau. Även denna stol återfinns i en svartvit färgskala som ska passa den specifika byggnaden och projektet. Och den är just en specialprodukt i avseendet att den inte går att köpa hur som helst. Den ritades för en specifik miljö och kommer att fortsätta att agera i utstuderade sammanhang.

Relaterat

New Order prisas för design av restaurangen Sing Sing

New Order prisas för design av restaurangen Sing Sing

New Order prisas för design av restaurangen Sing Sing Sveriges bredaste designutmärkelse heter Design S, Swedish Design Awards. Utmärkelsen riktar sig till allt från professionella designers, formgivare och arkitekter till enskilda utövare, producenter och företag som...

Tekla Evelina Severin

Tekla Evelina Severin

Tekla Evelina Severin Namn: Tekla Evelina SeverinRoll: Fotograf, set-designer, kolorist och inredningsarkitektDrömresmål: Många. Men bland annat JapanVilken är din yrkesroll?-Jag har inte en tydlig yrkesroll utan många. Jag är i botten inredningsarkitekt men jobbar...

Motion för inredningsarkitekter välkomnades och bifölls

Motion för inredningsarkitekter välkomnades och bifölls

Motion för inredningsarkitekter välkomnades och bifölls I helgen hölls Sveriges Arkitekters stämma i Stockholm. Eva-Johanna Isestig, inredningsarkitekt och tidigare ordförande i Sveriges Arkitekter Västra Götaland, presenterade motionen ”Kommunicera...

Krönika: Rosa – det nya paradigmet

Krönika: Rosa – det nya paradigmet

Vart är rosa påväg? ◊ En krönika av Amanda OstwaldBara under förra århundradet genomgick rosa minst två stora förändringar. Färgen har dock aldrig stilla vilat. Den har alltid varit laddad och sällan sluppit ur att uppfattats som ställningstagande – för alla möjliga...

Inredningsarkitekt om våra rums framtid

Inredningsarkitekt om våra rums framtid

Säkerställ kvalitén på våra interiöra miljöer Hur står det till med inredningsarkitekturen? Vi har ett läge med minskade antal utbildningsplatser och stora pensionsavgångar och därmed en inredningsarkitektkår som systematiskt försvagas. Flera riktar in sej på...

Ny miljömärkning för inredningsprojekt

Ny miljömärkning för inredningsprojekt

Hållbar interiör - en ny miljömärkning för inredningsprojekt Hållbar interiör är namnet på en ny holistisk miljömärkning. Therese Löwstedt, inredningsarkitekt och miljöansvarig på Indicum inredningsarkitekter säger att det känns naturligt och på tiden att denna lucka...

Mercado Mexico – en upptäcktsfärd i hjärtat av Göteborg

Mercado Mexico – en upptäcktsfärd i hjärtat av Göteborg

Välkommen till Mercado Mexicos förtrollade värld New Order arkitektur är studion som ligger bakom inredningen i en av Göteborg nya restaurangupplevelser. Mercado Mexico ligger i noden av Göteborgs natt - och krogliv och inrymmer drygt 170 gäster i alla sorters...

Mönsterexpertens perspektiv

Mönsterexpertens perspektiv

Mönstret som borde varit omöjligt Det var en onsdagskväll i april och jag och min kollega Anna hade hängt kvar på ett event i stan lite för länge. Vi behövde hitta någonstans att äta. Anna tog med mig till en galleria för att visa mig två saker. Det första var vår...

Stoppa bullret med ljud

Stoppa bullret med ljud

Stoppa bullret med ljud Martin Ljungdahl Eriksson är industridoktorand inom informatik, med inriktning arbetsintegrerat lärande vid Högskolan i Väst. Han forskar kring möjligheterna att använda ljud som funktionella designelement för det samtida kontoret. Han har även...

Kontor i förvandling – en effektiv förändring

Kontor i förvandling – en effektiv förändring

Kontor i förvandling - en effektiv förändring Arbetsmiljön påverkar såväl välbefinnande och beteende som arbetskapacitet och kreativitet. Arbetsplatsens utformning är därför en nyckelfaktor för en framgångsrik verksamhet. När du anlitar en inredningsarkitekt får du en...

En ljusdesigners tankar om branschen

En ljusdesigners tankar om branschen

En ljusdesigners tankar om branschen   Namn: Emil Hammar Bor: Södermalm Emil har läst JTH:s utbildning Ljusdesign och arbetar sedan examen 2014 som just ljusdesigner. När han inte jobbar ägnar han sig åt bilar, att vara i Dalarna samt att springa runt Djurgården, för...

Marie Lindblad

Marie Lindblad

Marie Lindblad  Namn: Marie LindbladRoll: Handläggande inredningsarkitekt SIR/MSAÅr i yrket: Fem Har du alltid velat bli inredningsarkitekt? – Jag var tio år när jag första gången sa till mina föräldrar att när jag fyller 18 år ska jag flytta till Stockholm, börja på...

Motion för att höja inredningsarkitektens röst

Motion för att höja inredningsarkitektens röst

Motion för att höja inredningsarkitektens röst Efter att i decennier debatterat inredningsarkitektens roll i det svenska näringslivet anordnade tre inredningsarkitekter en dag ägnad just inredningsarkitektur. De åsikter och upplevelser som då framkom mynnade bland...

Amanda Ostwald

Amanda Ostwald

Amanda Ostwald  Namn: Amanda OstwaldRoll: Inredningsarkitekt MFAÅr i yrket: TreNär och hur kom du på att du ville bli inredningsarkitekt? – Så länge jag kan minnas har jag föreställt mig och fantiserat om rum, det har varit mina tankars tillflyktsort. Jag minns att...