◊ 2019-05-24

I vårt samhälle definierar den starke den svage, och dagligen debatteras genus- och postkolonial problematik i media. Det kan yttra sig i att en betraktare i maktposition med generell kunskap tar sig rätten att definiera och skapa specifika normer, trots att det finns människor med ett inifrånperspektiv som har djupare erfarenhet och kunskap om samma sak. Makt går före kunskap och samhällsmål.

Samma princip är stark i vår interna arkitekturkultur. De flesta byggnadsarkitekter vill säkert motverka ojämlikhet och orättvisor, men när det kommer till de skilda arkitektkompetenserna råder en tydlig maktstruktur. Byggnadsarkitekter ser på inredningsarkitekturen utifrån:

“Det verkar vara kreativt, lukrativt, fritt, och enkelt. Det där fixar jag”, tycks de tänka.

I en undersökning 2018 utförd av Sveriges Arkitekter Västra Götaland i Göteborg svarar arkitektkontoren att de inte behöver inredningsarkitekter eftersom de kan utföra de tjänsterna själva. Att inredningsarkitekter har specifik kunskap och erfarenhet efter många års utbildning och praktiskt arbete bekymrar dem inte.

“Det är ju samma ämnen som vi studerar”, brukar det låta.

Eftersom byggbranschen och byggprocessen fungerar som den gör, kan byggnadsarkitekter göra anspråk på inredningsarkitekttjänster. Och det gör de. Allt fler offentliga interiörer idag ritas inte av inredningsarkitekter, och de som lär ut inredningsarkitektur på utbildningarna är till stor del byggnadsarkitekter. Det arkitekturpolitiska programmet ”Gestaltad livsmiljö” innehåller mycket som tydligt handlar om inredningsarkitektur. Men inredningsarkitekter nämns knappt, och efterfrågas inte heller på offentliga institutioner. Där sitter byggnadsarkitekter.

Komikern John Cleese har gjort en tänkvärd betraktelse: ”För att kunna inse att en är oduglig på något, saknas just den kunskap som krävs för att vara duglig.”

Jag tycker att det illustrerar problematiken: Självinsikten är grund.

Jag ser hur kvaliteten på våra offentliga interiörer blir just mer generell. Den tappar den detaljbearbetning och empatiska omsorg som varit kännetecknande för svensk inredningsarkitektur.

När det kommer till inredningsarkitektur är det byggnadsarkitekterna som är normen. De definierar ämnet och tillämpningen. Det görs från ett betraktarperspektiv med en generell kunskapsnivå om området. Vi som har specifik kunskap och erfarenhet tillfrågas sällan.

Jag ser hur kvaliteten på våra offentliga interiörer blir just mer generell. Den tappar den detaljbearbetning och empatiska omsorg som varit kännetecknande för svensk inredningsarkitektur. I slutänden är det allmänheten som blir förlorare, när de tvingas leva med sina specifika behov, i närmiljöer gestaltade utifrån generella kunskaper.

Och vad driver byggnadsarkitekter att ta inredningsarkitektuppdrag? Samhällets bästa? Det där reglerar marknaden, säger somliga. Men brukarna har svårt att bedöma produkten. De kvaliteter som inredningsarkitektur bidrar med upplevs till stor del på en omedveten nivå och är inte mätbara.

Jag tycker att de olika arkitektkompetenserna ska verka över gränserna men det bör göras med en sund självinsikt. Vi bör arbeta tillsammans utifrån ett jämlikt perspektiv, sida vid sida.

Vår roll är inte att definiera världen åt andra. Vår roll är att vara frågande och empatiska. Då kan vi bidra till en värld där alla får vara med.

Torsten Hild är arkitekt SIR/MSA och professor i möbeldesign vid Göteborgs Universitet. Foto Tilly Hild

Artikeln publicerades för och i arkitekten.se. Klicka här för att läsa artikeln i sitt ursprungliga format.

Våren har kommit till Konstfack

När huset som tidigare inrymt en del av vårutställningen mittemot Konstfack nu rivits, har hela utställningen tagit plats inne på skolan. Trots att vissa verk hade behövt lite mer utrymme skapar valet av lokaler, korridorer och kulvertar, en intim atmosfär där man som besökare känner sig lite extra välkommen in. Verken är uppdelade på ett lekfullt och opretentiöst sätt.

Och verken matchar sin utställning, eller om det är tvärtom. Studenterna har i mjuka, glada kulörer skapat lösningar på samtidsmänniskans problem. Problem som psykisk ohälsa, socialt utanförskap och fysiska hinder. Det är tydligt att humana värden står på studenternas agenda, en agenda de tar sig an med handlingskraft och framåtanda.

Att dessa studenter nu går ut i arbetslivet och för att bidra till höja nivån på inredningsarkitekturen i vårt samhälle känns hoppfullt.

Maja Korpis Supersensitive och Jasmine Berges The Seasons

Många av de utställda verken är också rumsliga. Även den så ofta tvådimensionellt orienterade inriktningen Grafisk design och illustration presenterar i år överväldigande rumsliga projekt.

Jasmine Berge och Maja Korpi är exempel på studenter från denna inriktning vars examensprojekt tar stora rum i anspråk, och gör det med bravur. De båda arbetar i videoformat och får den rörliga, ljusbaserade bilden att hypnotisera sina besökare till att tro att utanför rummets väggar finns just nu ingenting av vikt.

Restorativa rum av Helena Gahnhed låter sin användare ligga mjukt och titta uppåt mot tre meditativt dinglande former

Helena Gahnheds projekt Restorativa rum är ett annat i raden av hypnotiserande, rogivande verk som får sin användare att glömma tid och rum och minnas hur det känns att bara vara i nuet. Helenas projekt är även ett fint exempel på hur dessa mjuka och glada tema-färger för året används för att tjäna verkets syfte högst medvetet.

Amanda Ek Barves VIRVLANDE RUM är taktila och doftande ledstänger eller räcken som tilltalar flera sinnen. Julia Olanders Mellanting utforskar relationen mellan oss och de saker vi omger oss med

Cecilia Margareta Tjärnbergs Content aware auto fill form – Märklig men bekant är ett projekt som utforskar hur formen förändras när den rör sig mellan det fysiska och det digitala rummet

Mattias Selldéns projekt Square Birch är en observation av den moderna människans relation till naturen uttryckt i två uppsättningar möbler och föremål för hemmet

Julia Holmgrens projekt Om elva dagar är jag borta tittar närmare på ordet temporärt

Läs mer om utställningen här.