Om livet som student på Konstfack och framtiden som inredningsarkitekt

Hur skulle du beskriva din relation till rumslighet? 

– Jag har ju väldigt dåligt lokalsinne haha. Nej, helt seriöst så fascineras jag av rumslighet för att den måste upplevas live. En rumslighet är för komplex för att till hundra procent kunna återges på något annat vis än just genom att vara i den. Det finns en närvaro i ett rum som inte går att uppleva på något annat sätt än genom ömsesidig närvaro. Likaså finns det så många parametrar i ett rum som påverkar upplevelsen. Att jag då ska formge dess rumsligheter innan de blir här och nu är en utmaning som triggar mig – hur ska jag kunna föreställa mig hur detta kommer bli innan det är?  

Varför valde du att läsa utbildningen Spatial Design på Konstfack, och hur har du upplevt utbildningen?

– Jag ville få en utmaning. Jag läste min kandidat på HDK i Göteborg och kände att om jag skulle välja samma skola för mastern skulle så mycket vara väldigt bekant redan. Jag hoppades på att Konstfack skulle bli en utmaning för mig och jag skulle säga att mina förhoppningar har infriats. Ironiskt nog är nog kandidaten på HDK och denna master på Konstfack nästan lika fria. På HDK upplevde jag att det var lätt att gå vilse i och med det stora antalet studenter i varje klass. Jag upplever att friheten här på Konstfack är lite mer underbyggd i och med att det är en masterutbildning. Vi är färre studenter med flera handledare som har tydliga visioner och genomtänkt pedagogik. Dessutom gör nog min egen mognad en stor skillnad. På kandidaten var jag inte redo för den typen av frihet. Nu har jag fått mer erfarenhet och är mer säker i mina intressen, litar mer på min egen förmåga och kan därför göra något bättre av att vara mig egen chef.

– Och för att besvara hela frågan; min pappa är byggnadsarkitekt och jag har egentligen alltid tänkt att jag inte ska bli det. Nu är det ju inte en teknisk arkitektutbildning jag läser, men absolut mer snarlik än vad jag någonsin kunde föreställa mig. Jag började på HDK för att jag ville läsa en bred konstnärlig utbildning i design och inte låsa fast mig i ett fack. Under Kandidaten på HDK fick vi testa på en massa olika typer av design för att senare profilera oss mer åt en inriktning. Jag trodde att det enda jag visste var att jag ville arbeta med applicerbar konst. Men jag visste mer än så. Det kom en punkt under de tre utbildningsåren då HDK tvingade oss studenter att formulera vad vi ville jobba med i framtiden. Jag började skriva att jag var intresserad av ljus, rum, psykologi och att jag ville ha någon form av kontinuitet, förutsägbarhet och gemenskap i min arbetssituation. Tillslut återstod bara inredningsarkitekt på listan av potentiella yrken och det var först då jag insåg att det var det jag ville göra. Så därefter riktade jag in mig på projekt och jobb relaterade till inredningsarkitektur.

Vad skulle du vilja säga till någon som går i tankarna att utbilda sig till inredningsarkitekt?

– Jag skulle säga att man sitter ganska mycket vid datorn, och inte är så nära materialen och den fysiska gestaltningen som man kanske önskar. Sedan om man är superidealist och inte kan tänka sig att kompromissa alls ska man nog fundera på något annat av alla konstnärliga yrken som finns att välja på. För en inredningsarkitekt finns det ju alltid en beställare att förhålla sig till och här måste det finnas en ömsesidighet.

– Men om man ändå är sugen på yrket skulle jag säga att det kan vara till hjälp om man försöker lära sig alla datorprogram under studietiden. De är dina främsta verktyg som ny i arbetslivet och skolorna lär inte ut dessa i tillräcklig omfattning. Men främst ska man passa på att bygga modeller, vara i verkstäderna och experimentera med material och Idéer under utbildningen. Dessa möjligheter är unika för studietiden och inte något det finns tid till i arbetslivet i lika hög grad. Våga tro på dig själv och var nyfiken, våga ta kontakt med folk och fråga på.

Bilden visar materialexperiment där Alice och hennes klasskamrat Martina Brinck har inspirerats av traditionella byggsystem men istället jobbat med spillmaterial och tagit fram miljövänliga bindemedel

Bordet ovan designade och byggde Alice för en specialutställning hos möbelproducenten Fogia

Har du arbetat med någonting som är kopplat till inredningsarkitektur och möbeldesign? Om ja, hur väl upplever du att utbildningen förbereder en för framtiden och yrkeslivet? 

– Ja, det har jag. Efter min kandidat på HDK arbetade jag i ett år som designassistent på Studio Markus Bergström med inredningen av Nordic Light Hotel här i Stockholm. Det var lite av en koordinerande roll där vi valde ut designers för projektet, tog fram konstnärligt underlag som fungerade som riktlinjer för möbelformgivningen. Jag var även med i skisstadiet till de fasta möblerna i restaurangen. Den närmaste yrkesbeskrivningen på det jobbet skulle nog vara kurator, och den multidisciplinära hållningen på HDK gjorde att det kändes naturligt att arbeta med många andra discipliner och inriktningar inom design.

– Sedan praktiserade jag ett år som inredningsarkitekt på Wingårdhs i Göteborg. Jag skulle nog säga att jag kände mig bra förberedd för de konstnärliga uppgifterna och uppdraget att tänka konceptuellt. Både Konstfack och HDK har lärt mig att tänka ifrågasättande och att inte vara rädd för att experimentera. Däremot kände jag att jag hade mer att lära när det kom till att göra korrekta ritningar osv.

– Och nu på Konstfack upplever jag att skolan lär mig vikten av att ständigt lära och inse att jag aldrig kommer bli fullärd. Man är aldrig klar. Det tror jag är en viktig insikt som jag kommer ha nytta av i arbetslivet, hur jag än jobbar i framtiden. Vad jag inte har blivit förberedd för under någon av mina utbildningar är att t.ex. driva eget företag. Jag har inte (ännu) greppat min plats som inredningsarkitekt i Sveriges och världens ekonomi. 

Har du något drömuppdrag som du ännu inte fått göra, eller har du kanske gjort det? Eller både och?

– Jag skulle väldigt gärna göra ett bibliotek eller annan offentlig plats som inte kostar någonting för den besökande att uppleva och nyttja. Det byggs ju många platser för konsumtion, t.ex. köpcentrum eller platser för upplevelseturism. Arkitektur kan manipulera sina besökare i mer eller mindre grad, de bakomliggande syftena med en byggnad påverkar såklart sin besökare. Jag tror att platser för omsorg och utan krav på motprestation skapar ett bättre samhälle. Det skulle kännas betydelsefullt att skapa någonting dit alla är välkomna och dit alla kan komma. Jag önskar att det offentliga rummets platser för kravlösa möten vore fler. 

Relaterat