Helenas många perspektiv

Hur skulle du beskriva din relation till rumslighet?

– Det första jag tänker på nu, i och med mitt senaste projekt, är hur rum får oss människor att må. Jag ser rumsligt skapande som en möjlighet att påverka alla möjliga aspekter av mänskligt mående, beteende och sätt att tänka. Jag själv är speciellt intresserad av den läkande processen och tror att ett rum kan verka läkande – eller motsatsen och då påverka vår hälsa negativt på många olika sätt. Jag arbetade i drygt fyra år som hematologisjuksköterska och vårdade svårt cancersjuka patienter. Ett särskilt intresse har jag för det läkande och rehabiliterande rummet. Jag har såklart upplevt att jag själv mår olika bra i olika rum, men framförallt har jag sett detta genom mina patienter.

– Det var vanligt att jag behandlade patienter som spenderade en hel sommar i ett och samma patientrum. En del av dessa patienter kände en frustration över bristen på intryck och upplevde att de påverkades negativt av den kala, sterila och ostimulerande miljön. Detta har starkt påverkat min syn på rumslighet och är ett perspektiv som jag har burit med mig under min utbildning på Konstfack.

Ditt examensarbete ”Restorativa rum” fokuserar på att skapa rum för återhämtning. Hur har du utformat ditt projekt för att åstadkomma återhämtning?

– Som jag tidigare nämnt är jag engagerad när det kommer till sjukhusmiljöer. Det finns så mycket som vi inredningsarkitekter kan påverka med våra kunskaper om exempelvis material, ljus och akustik. När jag funderade över ämne för mitt projektarbete så föll det sig naturligt att använda mig av mina tidigare erfarenheter ifrån sjukvården.

– Jag har utgått ifrån ”fascination” och ”upplevelsen av att komma ifrån” vilka är centrala begrepp i definitionen av restorativa miljöer, det vill säga återhämtande miljöer. Med utgångspunkt i patienters olika förmåga till aktivitet har jag spekulerat i hur jag kan gestalta restorativa element i rum för omvårdnad. I min process har jag definierat olika positioner som du som patient kan ha när du är inlagd på sjukhus. Jag har sedan utgått från dessa positioner i min formgivning. Exempelvis är det inte ovanligt att en patient ligger i sin säng en längre tid. Därför har jag bland annat undersökt hur man kan aktivera taket och skapa ett fascinerande tillägg till rummet med syfte att distrahera patienten ifrån sjukdom och skapa en återhämtande rumslig atmosfär.

– Takmobilerna som jag har gjort är rumsskapande och när man ligger under installationen är det dessa takmobiler som upptar ens synfält. Formerna är rundade fält som hänger på olika höjd och kan överlappa varann. Likt moln som rör sig över himlen skapas nya former hela tiden, så länge mobilerna är i rörelse. Mitt syfte med takmobilerna är att de ska fascinera och distrahera betraktaren. Det var väldigt roligt att få ta del av folks spontana reaktioner på verket under vårutställningen på Konstfack. Många besökare sa att det var otroligt vilsamt och lugnande att ligga under takmobilerna. De tog en paus och låg kvar en stund och kollade på formerna som uppstod i taket. Det var spännande att jag i utställningen kunde se min installations restorativa kvalitéer och testa den direkt!

Bilderna ovan visar Helenas examensprojekt ”Restorativa rum” från Konstfacks Vårutställning 2019. Verket består av en ram i stål, klädd i textil i ull och återvunnen polyester. Foto Helena Gahnhed

Varför valde du att läsa utbildningen Inredningsarkitektur och möbeldesign på Konstfack?

– Jag har alltid varit intresserad av möbeldesign och arkitektur och när jag beslutade mig för att läsa till sjuksköterska tänkte jag att designintresset skulle fungera att ha som hobby vid sidan av jobbet. Efter att ha arbetat i några år som sjuksköterska längtade jag efter att arbeta med något mer kreativt och med något som ger mig energi istället för att ta energi. Jag ångrar absolut inte min ”omväg” via vårdyrket, de erfarenheterna har format hur jag som formgivare och inredningsarkitekt tänker.

– Jag visste att jag ville arbeta i team och arbeta nära människan. Det ville jag kombinera med mitt stora intresse för rumsligheter och design. Som inredningsarkitekt förhåller jag mig alltid till människan i mitt arbete, jag får göra research om min brukare och lära känna henne och hennes perspektiv samtidigt som jag tillmötesgår beställaren. Jag är också intresserad av hållbarhetsperspektivet i det som vi inredningsarkitekter skapar. Jag tror att genom medvetna materialval och en ordentlig research skapas hållbara lösningar från början istället för att i efterhand behöva gå in och anpassa lösningar flera gånger.

– På frågan varför det blev just Konstfack så var det många faktorer som bidrog. Jag har bara hört bra saker om Konstfack; bra lärare, bra verkstäder, bra värdegrund och ett kreativt sammanhang. Det infriades absolut, samtidigt som det har varit en stor utmaning att plugga parallellt med livet som småbarnsförälder. Skolan kan alltid bli bättre på att lämna ut planering i god tid så att vi som är föräldrar kan organisera vår tid bättre. Samtidigt förstår jag att det i perioder krävs att man är i skolan mer än åtta timmar per dag. Det är nog oundvikligt i de kreativa projekt som vi gör.

Hur har du upplevt utbildningen, generellt?

– Jag är jättenöjd med utbildningen! Den har gett mig redskap att vara ständigt undersökande och ifrågasättande. Jag har fått verktygen för att kunna vara lyhörd i min designprocess och i skapandet av koncept. Skolan ger också en fantastisk möjlighet till materialundersökningar och att grotta in sig i de material och tekniker som intresserar en. Samtidigt förstår jag att vi inte är ”fullärda” när vi kommer till vår första arbetsplats. Det handlar ju om ett ständigt lärande.

– Jag har uppskattat kurserna som har avslutats med att vi ställt ut på möbelmässan i Stockholm och Milano där vi fått arbeta med både möbeldesign och mer rumsligt med utställningsgestaltning. De kurserna har krävt att vi studenter ”slängt oss ut” i den okända, lite läskiga verkligheten; industrin. För att få sponsring med material och tillgång till exakt de verktyg och maskiner vi ville ha behövde vi kontakta producenter och tillverkare för att försöka med konststycket att sälja in oss själva. När jag nu sitter med vetskapen om hur bra det var att få kontakt med sin framtida bransch kan jag också tycka att det hade varit bra med en praktikperiod under utbildningen, men samtidigt vill jag inte stryka någon annan kurs ur kandidatutbildningen. Alla kurser har varit otroligt givande!

Har du arbetat med någonting som är kopplat till inredningsarkitektur och möbeldesign? Om ja, hur väl upplever du att utbildningen förbereder en för framtiden?

– Nej jag har inte jobbat med något sådant innan, men jag upplever ändå att skolan har hjälpt oss att skapa en stark konstnärlig grund. Den har förberett oss väl genom att handleda oss i att utveckla våra metoder i hur vi tar oss an en uppgift, vilken den än må vara. Ett område som jag kommer att tänka på som har förbättrats under de åren som jag gått på Konstfack är de digitala verktygen. När jag ser på dem som gått ut årskurs 1 idag så har de en helt annan utgångspunkt än vad jag hade efter mitt första år på Konstfack.

Har du något drömuppdrag som du ännu inte fått göra, eller har du kanske gjort det? Eller både och?

– Nu vill jag göra praktik som inredningsarkitekt på ett kontor. Drömmen vore att jag får möjligheten att arbeta med att utforma vårdmiljöer och andra offentliga miljöer. Det skulle vara spännande att arbeta mer evidensbaserat och se hur jag som inredningsarkitekt kan förbättra exempelvis stressiga miljöer och se hur det skulle gå att arbeta preventivt mot ohälsa med inredningsarkitektur som verktyg.

– Ett annat uppdrag som jag ser fram emot är att min mjuka sittmöbel DAG, skapad för den offentliga utomhusmiljön, ska sättas i produktion inom en snar framtid. Det känns jättekul!

Bilden visar en rendering av Helena Gahnheds dagbädd DAG

Relaterat