Grupparbete
Jag tycker om att arbeta fysiskt och att vara bland människor i grupp. Det är inte lätt om man som jag, i min egenföretagande yrkesroll, har ensamt skrivande, stillasittande planering och projektledning som min huvudsyssla. Därför kombinerar jag det med andra arbeten, där man rör på sig, samtalar och interagerar med folk. Parallellt med att vara en skrivande arkitekt har jag genom åren valt att jobba med både barn, unga och äldre, på förskolor och i hemtjänsten. Lärorika, lustfyllda och krävande sysslor. Men som även bidragit till min ekonomi, inte minst nu när konjunkturen återigen sviker. Sedan snart ett år har jag ett nytt extraknäck som värderare av föremål och inredning på Myrornas centrallager i Fittja. Det skänks mycket till Myrorna, ofta värdefulla föremål. Och jag, en erfaren lopppisfyndare sen barnsben, kan vaska guld.
Myrorna är Sveriges äldsta företag som samlar in kläder och inredning för återbruk. Ett väletablerat cirkulärt mikrosamhälle, dessutom tydligt ekonomiskt målstyrt. Jag ser ingen motsättning i det, här handlar allt om att se värde och potential i det befintliga. Syftet är att skänkta gåvor finner nya ägare, varor återbrukas, målet är att få rejäla intäkter där överskottet går till välgörenhet. Så har det varit sedan starten, då ett par kvinnor på Östermalm 1896 påbörjade en insamlande verksamhet, där de sålde begagnade saker. Deras motivation och mål var att göra gott för de som hade det svårt. År 1899 överlät de Myrorna till Frälsningsarmén, samma år öppnades den första second hand-butiken på Götgatan. Nu som då handlar arbetet om att bidra till ett hållbart och medmänskligt samhälle, och vinsten går till Frälsningsarméns sociala arbete i Sverige.
På centrallagret i Fittja är det högt i tak, både bildligt och i praktiken. Här tar Myrorna emot och sorterar enorma mängde av föremål, möbler och kläder varje dag. Varorna kommer i flyttkartonger och sopsäckar i tungt lastade stålburar. Saker man tröttnat på ur förråd och källare eller omsorgsfullt nerpackade dödsbon efter långa händelserika liv. Mestadels fullt fungerande saker, men även mängder av skrot och skräp. Tempot är högt, arbetet till stor del ett tungt och bitvis riskfyllt lagerarbete. Logistiken, enligt löpande band-principen, kräver ordning och reda och disciplin. Mobilförbud råder under arbetspassen, uppmärksamhet krävs, vi interagerar och pratar med varandra hela tiden. Tillsammans med mina kollegor sorterar, värderar och prissätter vi inflödet. En hel del auktionerar vi ut via Myrornas Tradera, där inte sällan budgivningen genererar mycket höga slutpriser.
Ensam är inte starkast
Styrkan i arbetsprocessen ligger i att vi har olika bakgrund, att vi inte har samma utbildning, värderingar, livsåskådning eller traditioner. Där kommer behov av ett tryggt ledarskap in, det handlar om samspel och kreativ problemlösning i grupp, till det krävs närvaro, lyhördhet och kommunikationsvana. På Myrorna är det dominans av kvinnor i ledande positioner, från vd till sektions- och driftledare. Jag vet inte om det har betydelse, men att ensam inte är stark känns som en självklarhet. I lagerhanteringen är det 50/50 kvinnor och män, hög som låg, gammal som ung. Vi respekterar och lär av varandra. Jag är här två dagar i veckan och det är ett av de roligaste och mest givande grupparbeten jag någonsin deltagit i. Och jag kan lugnt säga att det är en av de mest fysiska sysslor jag haft, man lyfter och hanterar cirka ett ton gods per person och dag och enligt min hälso-app hinner jag dessutom gå en dryg mil mellan klockan 7 och 16.
Arbetsprocessen på Myrorna
Det finns flera fördelar med arbetet i myrstacken, jag tänker att arbetsprocessen borde kunna skalas upp och appliceras inom flera branscher, inte minst byggsektorn. A och O är samarbete och ett tryggt ledarskap. Vi jobbar i arbetslag på ackord, det är krävande och vår prestation, vårt gemensamma dagsverke, redovisas genom nyckeltal, vår KPI (Key Performance Indicator) visar hur effektiva vi behöver vara för att företaget ska nå sina mål. Myrornas prioriterade mål handlar om att genom försäljning av gåvor maxa vinsten, både för klimatets och den goda sakens skull. Som en följd av den nödvändiga klimatomställningen kommer nya former av återbrukande företag att växa i rasande fart. Jag är övertygad om att för den företagsamme kommer det finnas stora pengar att tjäna på att uppgradera, låt oss kalla det, ”det cirkulära förståndet”. Det vore därför ingen dum idé att som obligatorisk samhällstjänst införa att man under en period, gärna tidigt i livet, arbetar i denna typ av verksamhet.
Det kommer inte att vara lätt att göra kortsiktig ekonomisk vinst på investeringar i hållbarhet, dock nödvändigt. Attitydförändring är ansträngande, att formulera gemensamma mål likaså. Många kommer vara skeptiska, andra ha full förståelse. Det kommer att ta tid och pengar i anspråk. Vad som kallas värde kommer troligtvis behövas mätas och redovisas i andra enheter än kronor. I vilken enhet beskrivs livskvalitet, och vem ska den gälla, bara människor, eller innefattar den även naturen som väsen, all biologisk mångfald? Stora frågor, utan svar. Ett är dock säkert, att just nu lever vi tillsammans med miljontals andra på ett pyttelitet överansträngt klot i ett oändligt universum.
(Delar av den här krönikan är hämtad ur min uppsats Om att gå ur tiden, som ingår i en slutpublikation från Kungl. Konsthögskolans fördjupningskurs Katalysator 2023–24, publiceras i maj 2024).