En breddad syn på hållbarhet

Hej Lotta Bengtsdotter, inredningsarkitekt på Mer Arkitekter.
Hur förändrades ditt synsätt på begreppet hållbarhet efter att du läst Restaureringskonst?

Mitt perspektiv på hållbarhet har breddats betydligt. I mitt arbete som inredningsarkitekt har jag länge arbetat med hållbarhet, främst med hyresgästanpassningar med stort fokus ligger på återbruk, sunda material, cirkularitet, närproducerat, delaktighet och liknande frågor. Men att förvalta befintligt handlar inte bara att spara på CO2. Frågan om hållbarhet är större än så. Det jag saknat är diskussionen om värdet av inredning som en del av arkitekturen, som bärare av ambitioner, önskningar, minne och kontinuitet. Hållbarhet i en vidare mänsklig kontext. Förståelse för det arv vi fått och hur vi förvaltar det, ett arv som är här och nu, inte bara dåtid och framtid. Dessa frågor blev tydliga under utbildningen på KKH. Det är ofta insidan som betalar priset för bevarandet av fasaden, men arkitektur består av helheten och bör värderas därefter anser jag.

”Hållbarheten” ställer höga krav på hela byggsektorn, vad ser du som de största utmaningarna?

Den största utmaningen är att öka medvetenheten och att se till fler aspekter än de mätbara. En annan utmaning är att vara öppen för förändringar. En aspekt jag ofta tycker saknas är värdet av att ställa frågor långt innan beslut. Det behövs utrymme för eftertänksamhet och fördjupad kunskap som inte styrs av en redan satt agenda. Det blev uppenbart på KKH att finns tid och intresse så når man resultat. Där studerade vi tillsammans hotade byggnader eller områden. Genom vårt arbete hittade vi möjligheter i stället för svårigheter att bevara och förnya istället för att riva eller förvanska. Släpp in oss arkitekter tidigare i processerna!

Även om mycket händer inom byggbranschen så sker omställningen långsamt. Det finns förstås en allt större kunskap och vilja både i branschen och i samhället som ställer krav vid byggnation. Samtidigt som olika miljöcertifieringar, byggregler och arbetsmiljökrav skärps ställer det till problem för förvaltande och/eller ombyggnation av befintliga byggnader. Att uppnå ”hållbart byggande” är än så länge lättare med nybyggnation. Återbruka byggmaterial i all ära men det bästa borde vara att återbruka hela byggnaden på plats. Det finns många frågor kvar kring vilka byggmaterial som kan tas om hand, på vilket sätt och vem som bär ansvaret. Vilka material efterfrågas, hur ska det lagras, vem ska betala och hur ska det passa in en ny byggnad? 

Det finns många goda exempel och möjligheter idag men än så länge hamnar alltför mycket på deponi. Riktlinjer måste in tidigt i en byggprocess om man ska ha en chans att påverka. Även när det gäller insidan. Tyvärr kommer vi inredningsarkitekter ofta in sent i projekten och då blir det mycket svårare att påverka. När det gäller inomhusmiljön så har den förstås en kortare livslängd och är därmed mer trendkänslig. Den är lätt att förändra och byta ut. Vad som bedöms värt att ta om hand och/eller återbruka blir en fråga om tycke och smak. Samtidigt finns en växande acceptans för återbruk och det finns många etablerade aktörer som förmedlar begagnad inredning. Det blir allt vanligare att beställare inte bara vill återbruka den egna inredningen utan att även nyinköp i första hand ska göras på begagnatmarknaden. Att det numera finns den möjligheten även på de statliga avtalen är ett stort steg framåt. Många arkitekter kämpar och blir alltmer engagerade i hållbarhetsfrågorna på alla tänkbara vis. Även det kommer göra skillnad på sikt. 

Alla talar om återbruk, vad har du för egen erfarenhet av att återbruka produkter/möbler? 
Vad fungerar, vad är svårt?

Det finns flera utmaningar här, inte minst hos mig själv. Det är mycket svårare att sätta samman en rumsgestaltning av återbrukad inredning än att fritt välja nyproducerat. Lite lättare förstås om det är beställarens egna möbler som ska återbrukas, för då vet man vad man har. I arkitekt-DNAt sitter genen som vill göra snyggt och funktionellt med full kontroll på helheten från start till mål. Arbetet med ett koncept eller en rumsgestaltning tar tid samtidigt som urvalet av begagnat är flyktigt och tillfälligt. Att se potentialen i det som känns daterat och tråkigt är inte alltid lätt och att sätta samman dessa i ett helt nytt sammanhang är en sann utmaning. Det finns flera svårigheter att jobba med återbruk när mycket ska köpas begagnat, t.ex. att skapa ett inredningsförslag som är tillräckligt konkret för beslut men samtidigt allmängiltigt nog att kunna göra urval utifrån vad som finns för stunden. Det är en utmaning att skapa förtroende och förståelse hos beställaren att de kommer få det de har beställt och att deras vision kommer att stämma med slutresultatet trots att inget exakt liknar det ursprungliga förslaget. Hur stor får skillnaden egentligen bli?

Beställningsarbetet ser helt annorlunda ut vid nyinköp av begagnat. Budgeten blir mer ungefärlig. Order måste läggas snabbt. Det kan vara svårt att hinna förankra förslag hos beställaren innan inredningen köpts av någon annan. Det behövs även utrymme för en mellanlagring under tiden som inköpen görs. Att hålla ihop helheten är en hårfin avvägning mellan vad som duger som det är och vad som behöver lackas och/eller kläs om. Skicket och utseende är för övrigt svårt att avgöra på de bilder som finns hos handlarna av begagnat. Det är resurskrävande ur både klimatmässigt och ekonomiskt perspektiv med rekonditionering. Samtidigt är det en stor tillfredsställelse vid den sammantagande miljöberäkningen för dessa projekt. Det känns bra, plus att det blir riktigt snyggt och beställaren nöjd. Det är viktigt med tanke på att återbruk sällan blir billigare. Produkterna kostar visserligen mindre men det krävs till exempel mer arkitekttid, handpåläggning och logistik än vid nyinköp.

Ser du en ökad förståelse hos dina beställare att behålla och ta till vara redan befintlig inredning och möbler då de övertar en lokal?

Det sker ofta genomgripande förändringar både av den fasta inredningen och rumsligheter vid en hyresgästanpassning. Lokalprogrammen är ofta en lång krav- och önskemålslista på de behov som den nya lokalen ska uppfylla, ibland helt frikopplat från hur den ser ut tidigare. Samtidigt har allt fler beställare egna hållbarhetsplaner att förhålla sig till som även påverkar deras syn på den egna lokalens miljöpåverkan. Ett tuffare ekonomiskt läge bidrar förstås också till önskemål om att behålla så mycket som möjligt och använda befintliga pentryn, glaspartier, dörrar, wc-paket, belysning mm. Lös inredning är något som flyttar med föregående hyresgäst. Har man tur kan någon originaldetalj finnas kvar, kanske undanstuvad i något förråd, som kan få nytt liv i den nya inredningen.

Vilken hållbarhetsaspekt är mest prioriterad för dig när det gäller inredning generellt? Och vilken/vilka aspekter är viktigast när du väljer möbler/produkter?

Återbruk och förvaltning. Ta tillvara det som finns. Skapa mervärden av det befintliga. och när jag väljer produkter utgår jag i första hand från begagnat. För nyproduktion är det viktigt med hållbar produktion i alla avseenden och med ett cirkulärt tänkande i grunden. Det är roligt med inredning som sticker ut och blir en snackis men generellt måste nya möbler vara långlivade, kunna smälta in i de flesta miljöer, hålla för slitage, passa många och kunna anpassas över tid för att överleva trender.

Vad är ett hållbart synsätt för dig? Vad får genomslag? Vad gör skillnad på riktigt?

Reflektera först och agera sen. Analysera behovet och våga ställa frågor. Kanske ibland vara obekväm. Inte köpa nytt i onödan. Att i vardagen kunna påverka de delar jag kan. 

Vad betyder begreppet ”god kvalitet” för dig?

När det gäller inredningen ska den ha en lång livslängd, gå att renovera ett flertal gånger och enkelt kunna materialåtervinnas när de nått sin livslängd. Närproducerat är viktigt. Och att produktionen är juste med bra arbetsvillkor och arbetsmiljö.

Beskriv kort något inredningsprojekt du tycker är inspirerande hållbart.

Hyllie Terrass i Malmö är ett exempel på intressant nyproduktion med stort fokus på hållbarhet. Sättet Skanska arbetat med återbruk under byggnation är intressant, men det som verkligen fick mig intresserad är hur arkitekten Karin Sandquist (KS arkitektur) tillsammans med möbelformgivaren Louise Hederström skapat ny inredning av spillmaterial från möbelproducenter och byggarbetsplatsen. Material som i bästa fall skulle återvunnits eller i värsta fall gått på deponi. En kreativ och snygg up-cycling.

Fabeges platskontor, det sk ”Hållbarhetshuset” i Haga Norra är ett inspirerande pilotprojekt med återbruk, även av tunga byggdelar, till mycket hög grad. Inredningen består bland annat av en återbrukad trappa (som satte bjälklagshöjden), glaspartier, dörrar, pentry, WC-stolar, handfat, belysning mm. Allt kommer från den rivna Bilia-hallen från 1970-talet som stod på platsen. Jag hoppas att lärdomarna därifrån kan ge ringar på vattnet. Att låta det som finns vara utgångspunkten för det som blir. Projektet kunde genomföras eftersom det var ett tillfälligt bygglov. Att bygga utan att riktigt veta hur slutresultatet kommer att se ut är i stort sett omöjligt med gällande regler.

Och slutligen en spaning – vad tror du blir nästa hållbara inredningstrend?

Jag hoppas att hållbarhet inte längre är en trend utan en del av inredningen, lika självklar som utseende och funktion. I synergi med en miljö där många vill vara – länge.