En påskyndad revolution för utbildningarna

Under Corona har det rapporterats, analyserats och skrivits spaltmeter om hur den kreativa näringen och processen påverkas (ofta negativt) av distansarbete och -studier. Bra för fokuserat arbete, dåligt för kreativt utbyte, är den gängse uppfattningen. Men är det så illa? Vad innebär det i så fall för de studenter som genomfört stora delar av sin utbildning och tagit examen under pandemin? IA har pratat med två nyexaminerade studenter från Konstfack och Malmstens som berättar om en tuff och märklig tid, där både studier och livsplaner tagit oväntade – men mestadels bra – nya vägar.

Linn Olsson tog examen från Konstfack våren 2021 där hon studerade inredningsarkitektur. Hon genomförde större delen av sin utbildning under en pågående pandemi och berättar om avsaknaden av fysisk kontakt och nätverksskapande:

– När det var dags för vårutställning och examen kände jag en stor avsaknad av samhörighet, den upphöjda stämningen infann sig inte riktigt mellan oss studenter. Säkert för att det blivit färre möten på skolan på grund av restriktioner, men också för att vi inte kunnat genomföra studiebesök eller ha fysiska föreläsningar, där kontakter ofta skapas, säger hon.

Elin Larsson gick ut från Malmstens samma period och känner igen sig i Linns beskrivning:

– Vi hade tillgång till våra lokaler men tydligt var att utbytet av idéer och samtalen som en är van vid med lärare och studenter uteblev. Många jobbade i princip hemifrån under hela året, med undantag för några få avstämningar via Zoom. Det är svårt för kreativiteten att komma naturligt när en inte är i rätt miljö, berättar hon.

Ingen av de nyexade studenterna känner sig dock missnöjda eller besvikna. Tvärtom vittar de om att skolorna varit lösningsorienterade och hjälpsamma med digitala möten, handledningar och i den mån det gått varit tillgängliga på plats. Linn berättar till och med att klassen och lärarna på Konstfack kommit varandra ännu närmare och jobbat mer tillsammans är förut.

En annan viktig händelse som årets studenter gick miste om var möbelmässan, ofta omtalad som den viktigaste platsen för framtida kontaktskapande. Istället organiserade sig skolorna och lät studenterna själva curera en samlingsutställning på Plattan i Stockholm.

– Troligen hade utställningen på Plattan inte hänt utan Corona, men jag tycker det var ett bättre alternativ än möbelmässan. Genom den lärde vi känna studenter från andra skolor och kunde dela med oss av erfarenheter såväl som att känna att vi var i samma sits. På mässan blir man lätt en i mängden, här hade vi vår egen scen, säger Elin.

– Formatet och placeringen mitt i city var mer intressant för besökare, och inte minst mer lättillgängligt. Vi gick kanske miste om vissa möten med industrin, men alla utställningar är på ett eller annat sätt kontaktskapande, säger Linn.

Lågkonjunkturen som drabbat branschen parallellt med Elin och Linns utbildningar har bidragit till oro, berättar de båda. Flera studenter blev varslade från sina praktikplatser och många började arbeta i studios och ateljéer med att sälja egna grejer. Men det har inte slagit hål på något hopp om framtida jobbmöjligheter, snarare har det bidragit till nya perspektiv på yrket menar Linn.

– Jag upplever en splittring både kring yrket och begreppet inredningsarkitekt, det har blivit lite otydligt. Arkitekter med flera tenderar att ta över våra uppdrag och uppgifter vi har expertis inom, vilket så klart påverkar vår roll. Detta har lett till många spännande diskussioner om möjliga framtida scenarion och roller, men också att alla i klassen utforskat väldigt olika ämnen och frågeställningar inom IA, från set-design och möbler till utställningsdesign och klassiska inredningsprojekt på kontor. Vi har blivit uppmuntrade från skolan att köra fullt ut på vår egen grej, berättar hon.

– Det har kommit mycket positivt ur pandemin, som att utbildningarna har fått omprövas och utmanats på ett sätt som troligen inte hade skett annars. Personligen tror jag denna period gjort mig starkare som formgivare då jag fått klara mig mer själv och utmanats individuellt på flera plan, säger Elin.

Kanske har det bubblat länge, kanske har pandemin påskyndat en revolution för både utbildningen och yrket inredningsarkitektur? En unik studietid har i alla fall både drabbat och influerat Linn och Elin såväl som deras kompisar som nu i höst ska kliva ut i verkligheten. Vilken verklighet som väntar dem återstår att se. Kommer arbetsgivare och arbetsplatser kunna svara upp på samtidens arbetstagares önskemål och drömmar?

– Jag tror många med mig är nyfikna på nya arbetssätt och uttryck som skiljer sig från den klassiska kontorsrollen. Jag ser på inredningsarkitektur som ett vidgat begrepp, det är en helt annan tid nu och yrkeskategorierna mixas. Det finns en ambition att jobba mer multidisciplinärt, avslutar Linn.

Se mer om Elin Larssons examensarbete från Malmstens här.
Se mer om Linn Olssons examensarbete från Konstfack här.