Det finns för få inredningsarkitekter och vår målsättning att stärka vår position i samhället och på arbetsmarknaden är ett ständigt pågående uppdrag. Ett år efter förra SvArk-stämman har det dock gjorts alldeles för lite på området - trots att flertalet av IA:s motioner gick igenom. Frustrerande, tycker Torsten Hild, ledamot i Akademin för inredningsarkitektur.
En del av den kritik, eller ska vi kanske säga frustration, från oss som bevakar inredningsarkitekters intressen, utveckling och position i arkitektvärlden, är att vår specifika kompetens inte ses som unik för just oss, eller helt enkelt ses som viktig.
Sett till att vi som inredningsarkitekter procentuellt också utgör en liten grupp i jämförelse med exempelvis byggnadsarkitekter, är det än mer viktigt att vi värnar om, och vågar förtydliga, de skillnader som faktiskt finns mellan de olika arkitektkategorierna och för att kunna stärka inredningsarkitekturens värde och kunskap.
Vi hade därför hoppats se mer konkreta resultat på de 7 motioner från Ia som faktiskt gick igenom på SvArk-stämman för ett år sedan. Bland annat efterfrågade vi en actionplan för att stärka Ia på arbetsmarknaden och internt, en Ia-specifik digital mötesplats och ett ökat arbete med intern normkritik för att öka jämställdheten mellan de olika arkitektkategorierna.
Ingen av dessa har hittills lett till några konkreta resultat, ett år efter.
Ska vi vara positiva så har arbetet med en inredningsarkitektkommission påbörjats och en ia-kurs om hållbarhet skapats, och ytterligare ett år i pandemins grepp har givetvis spelat in och saktat ned saker och ting.
Men i takt med att utbildningsplatserna för inredningsarkitekter minskat, vilket i sin tur gör att vi minskar på arbetsmarknaden – och att andra aktörer såsom byggnadsarkitekter inte sällan tar även inredningsarkitekters uppdrag, behöver vi jobba snabbt och medvetet för att stärka inredningsarkitekters yrkeskompetens, status och situation. Nu.