Nyansera begreppet (miljömässig) hållbarhet – att gestalta i ett mer-än-mänskligt perspektiv

Hållbarhet är ett begrepp som vi alla känner till och pratar om, och en hållbar framtid är något som vi alla gemensamt strävar efter. Överlag kan hållbarhet kännas utmanande och kanske framförallt överväldigande – hur ska man hantera komplexiteten i dagens miljöfrågor som är ett resultat av mänskliga aktiviteter (antropocen)? För att möta och hantera komplexitet krävs det att man omdefinierar sammanhang samt omfamnar nya metoder och tankesätt.

Kursen “Design and the Posthumanist Perspective” på HDK-Valand utforskar hur design och det posthumanistiska perspektivet kan påverka och utmana just hållbarhetsfrågor, samt undersöker vad ett posthumanistiskt/icke-antropocentriskt perspektiv kan innebära i en designkontext.

Det posthumanistiska synsättet

Ett posthumanistiskt synsätt innebär i stora drag att man betraktar världen ur ett mer-än-mänskligt perspektiv. Att man ser människan som en samverkande del med djur och natur, och att människor och fler-än-människor är sammanflätade snarare än åtskilda från varandra. Detta främjar till att vi (människor) måste ändra narrativet om oss själva i världen, exempelvis ifrågasätta det hierarkiska förhållandet mellan människor och fler-än-människor. Vi måste bli mer ödmjuka och se oss själva i ett större perspektiv; utmana föreställningen om människans överlägsenhet, att vi prioriterar våra egna behov framför allt annat och utövar kontroll över jorden och dess resurser. Genom att se utanför den mänskliga sfären, och på så sätt utmana människans roll i förhållande till andra arter/naturen, till exempel uppmuntra samexistens mellan mänskliga och fler-än-mänskliga aktörer, kan det i stort vidga vår blick gällande olika hållbarhetsfrågor. 

Det handlar inte om att radera ut människan ur bilden, utan istället skapa en mer balanserad samverkan mellan oss alla dvs. ett mer-än-mänskligt perspektiv fokuserar på ett ömsesidigt beroende av varandra som vi alla har nytta av. Mänskliga hierarkier har en negativ inverkan på alla former av liv, ett posthumanistiskt/mer-än-mänskligt synsätt tar även in orättvisor mellan människor. Vi måste beakta allas behov: människors och andra arter. Samtidigt ha en ödmjukhet och inse att vi inte kan förstå andra fullt ut, men istället lägga märke till och därmed respektera, samt utforska hur våra begränsade mänskliga perspektiv kan berikas och förstärkas på sätt som ökar förståelse. Det är en ständig process av kritisk reflektion och utveckling vilket kan bidra till ny insikter, dvs. ett konceptuellt tänkande som kan skapa en ökad förståelse kring hållbarhet i stort.

Element/livsmiljö (vedklabbar). Foto: Klara Sjelvgren

Posthumanism i designkontext

I en designkontext kan det utmana designprocessen och uppmuntra till ett bredare utbud av nya metoder i praktiken som i stort kan bidra till nya hållbara lösningar.

   Vad innebär det till exempel att inte enbart ta hänsyn till mänskliga intressenter utan även till fler-än-mänskliga intressenter? Hur kan olika element och funktioner skilja sig från en enbart människocentrerad utformning? Utifrån detta kan man kritiskt granska hur design och det posthumanistiska perspektivet kan påverka frågor som rör (miljömässig) hållbarhet, exempelvis att omvärdera och utmana uppfattningen av människoskapade livsmiljöer – våra privata och offentliga rum. Att arbeta med livsmiljöer för både människor och fler-än-människor tillsammans med andra hållbara metoder. 

Detta kan skapa reflektion över vad som kan hända med en plats eller ett objekt när fokus flyttas till en annan intressent än enbart människan. Utifrån det kan man även lägga märke till och uppmärksamma fler-än-mänskliga aktörer som är intrasslade med en plats för mänsklig aktivitet och på så sätt skapa en medvetenhet om vikten av att utforma inkluderande, utforska form, materialitet och funktioner på nya oväntade sätt: att tänka i ett större helhetsperspektiv. 

Att notera och förstå vad som redan finns på en plats och få en djupare förståelse för miljöers kontext är vidare också relevant och centralt. Exempelvis i en inledande process och analys kan man reflektera över och skapa en medvetenhet om andra arter, element och livsmiljöer som är sammanflätade och integrerar med ett område. Ytterligare, ser jag viktighet i att reflektera över den rumsliga rörelsen och flödet av mänskliga och fler-än-mänskliga aktörer inom ett utrymme. Det kan fortsättningsvis lyfta fram nyfikenhet och frågor i hur det sedan kan påverka den övergripande upplevelsen av ett rum och vilka nya beteenden som då eventuellt kan skapas? Det är viktigt att skapa rumslig mångfald som främjar till att införa en mer varierad och rik rumslig miljö; samt att skapa en samlevnadsmiljö mellan olika arter (människor, andra djur och natur) som uppmuntrar till ett mer harmoniskt balanserat förhållande. 

 En övning kan vara att gå runt på en plats, till exempel sitt egna hem eller en offentlig plats man ofta integrerar med, och försöka upptäcka andra arter och livsmiljöer. Det är ett försök att engagera sig i och bekanta sig med den mer-än-mänskliga världen. Den personliga interaktionen kan skapa nya synvinklar och en mer känslomässig koppling till den mer-än-mänskliga världen på ett specifikt område, som till exempel det privata hemmet. Detta kan utmana uppfattningar om det privata rummet och möjligtvis skapa frågor som:

Posthumanism skapar nya sammanhang

Genom att skapa en ny medvetenhet kring olika omgivningar kan det ge en djupare insikt och empati för omvärlden. Detta kan uppmuntra till kritiskt tänkande och nya diskurser samt utmana dualistiska västerländska synsätt och öppna upp för mer nyanserande tillvägagångssätt i en hållbarhetskontext.

 Sammantaget, genom att ifrågasätta narrativ och skapa nya sammanhang, kan det användas som ett verktyg för att bidra till nya insikter som kan närma sig hållbar utveckling/design med en annan nyfikenhet och omsorg. Det kan hjälpa oss att föreställa, konceptualisera samt främja till att börja ställa andra frågor som utvecklar nya sätt att förhålla oss till våra olika miljöer, rum och objekt.

Givetvis ska vi fortsätta att designa från människan och dess behov men vi bör också ta hänsyn till andra arter och deras behov (eftersom vi alla är i samspel med varandra) – vilket i stort gynnar oss alla hållbart. På så sätt kan man skapa god inredningsarkitektur och design för samtida och framtida generationer. 

Ett öppet sinne, nyfikenhet och ett inkluderande förhållningssätt skapar förutsättningar för utveckling: att använda design som en positiv kraft i världen.   Med detta sagt är det en invit till att själv försöka att tänka i ett posthumanistiskt/mer-än-mänskligt perspektiv!