Möbelformgivaren Finn Ahlgren var en av redaktörerna för tidningen Jag hör inte. Foto: Ylva Sundgren.
För att få fart på debatten om designkritik gav tre formgivare i februari ut tidningen Jag hör inte, med bidrag av sexton skribenter. "En eldig diskussion om design kan föra utvecklingen framåt", säger möbelformgivaren Finn Ahlgren som var en av redaktörerna.
När de tre formgivarna Jenny Nordberg, Fredrik Paulsen och Finn Ahlgren i höstas möttes för att ta emot Bruno Mathsson-priset började de prata om dagens designkritik. Och de kom fram till att de inte tyckte att fanns någon.
– Arkitektur behandlas som en viktig samhällsfråga i medierna, och mat är nog det som behandlas mest kritiskt. Vi tycker inte att det finns någon seriös analys kring möbler och inredningsarkitektur i medierna idag, säger Finn Ahlgren.
Efter årsskiftet drog de tre formgivarna i gång sitt projekt. De bjöd in sexton design- och arkitekturskribenter att bidra med tidigare publicerade artiklar, med sikte att lansera tidningen Jag hör inte på Stockholm furniture fair i februari. Några av skribenterna gick i gång på uppgiften och skrev nya texter.
– När vi frågade varför de tror att det saknas kritik för områdena möbler, form och inredning svarade många att de ofta väljer att lyfta det positiva. Jag tycker att det är en lite blek ursäkt, men kanske är det vad tidningarna och läsarna efterfrågar. Designkritiken är nedmonterad, säger Finn Ahlgren.
Han tror att skillnaden mellan analyser av design respektive arkitektur etableras redan under utbildningarna. Själv läste han inredningsarkitektur på Konstfack innan han gjorde sitt sista år för kandidatexamen i Holland.
– Vi fick väldigt sparsamt med konstruktiv kritik på Konstfack, det var mer ”vad trevligt att du jobbar med böjträ”. Arkitekterna blev mer vana vid tuff kritik på utbildningarna, säger han.
Några veckor efter lanseringen av tidningen har Finn Ahlgren fortsatt att söka efter en levande diskussion om form och inredningsarkitektur i tidningar och tidskrifter. Men han är osäker på om det blir fler nummer av Jag hör inte.
– Vi planerar däremot att ordna samtalsträffar för att diskutera frågorna. Vi vill se analyser på samma nivå som arkitekturkritiken också för våra områden. En eldig diskussion om design kan föra utvecklingen framåt, säger Finn Ahlgren.
När det är lågkonjunktur krymper det redan snäva mediautrymmet för arkitektur i alla dess former. Minskade annonsintäkter gör att all typ av media behöver snåla. Det är olyckligt, tycker jag. För mitt i den här lågkonjunkturen händer det en massa saker. Kårens ökade krav på att arbeta resurssnålt tas på allvar. Beställarleden hänger på och ligger ibland före oss. Resultatet blir påtagligt mer och mer synlig och ny kompetens efterfrågas i både interiörer och möbelproduktion. Vi har samma mål. Sakta men säkert ökar mänsklighetens gemensamma nya blick på att se värdet av det redan befintliga. Och tur är väl det.
Hållbarhet är ett begrepp som vi alla känner till och pratar om, och en hållbar framtid är något som vi alla gemensamt strävar efter. Överlag kan hållbarhet kännas utmanande och kanske framförallt överväldigande – hur ska man hantera komplexiteten i dagens miljöfrågor som är ett resultat av mänskliga aktiviteter (antropocen)? För att möta och hantera komplexitet krävs det att man omdefinierar sammanhang samt omfamnar nya metoder och tankesätt.