Han formger rum för avsked

Kan form och materialitet grunda och bära en person i stunder av sorg och förlust? Kan möbler och hantverk ge stöd när orden inte räcker till? Det frågar sig Carl Martinsson i sitt masterarbete i Rumslig gestaltning på Konstfack.

En utlysning om att utforma ett avskedsrum på Sollefteå sjukhus blev startskottet för projektet. Samtidigt präglades hans tankar av rädslor som väckts sedan han blivit pappa och som förstärkts av de senaste årens många rapporter om krig. Han ville skapa rum och möbler som kan hjälpa oss att hantera sorg och oro.

– Det är svårt att veta hur olika personer reagerar på att förlora en vän eller anhörig. Jag ville arbeta med det allvaret och tänkte att vi behöver något att ta tag i för att överföra våra känslor av oro, säger han.

Under projektet har han besökt flera typer av avskedsrum, både på sjukhus och i bårhus. Vissa fungerar som rum för anhörigas kontemplation och sorg, i andra hålls avskedsceremonier för den döda. Det rum och de möbler han själv har skapat hänvisar i flera delar till det ceremoniella, som ett kärl i plåt med sand för stearinljus i och en skål med jord att ösa över kistan.

Under sina studiebesök reflekterade han också över skillnaderna mellan sjukhusets olika rum – mellan de som används för vård och de rum där anhöriga tar avsked när patientens liv inte gått att rädda.

– Det finns ett stort behov av vackrare rum på sjukhus och jag tycker att vi borde lägga lika stor omsorg på alla rum, särskilt de där patienter vistas, säger han.

Carl Martinsson är redan en etablerad möbelformgivare och arbetar gärna med intarsia och unikt trähantverk. Det ville han fortsätta utveckla i sitt masterarbete, men han har också testat nya tekniker, som att svarva cirkulära objekt.

En viktig del i projektet var att lyfta fram träslagens olika uttryck och undvika den homogenitet som han tycker präglar många träinteriörer. Genom att samarbeta med ett sågverk på Ekerö fick han tillgång till virke från träd som fällts i parker och trädgårdar. Det har gett en variation i möblernas ytor, där rötangrepp och sprickor blir dekorativa inslag.

Samtidigt har han reflekterat över hur unikt trähantverk, som ofta blir dyrt, kan göras tillgängligt för fler. När han nu examineras från Konstfack vill han gärna arbeta med samhällets gemensamma rum.

– Konstfack har några av landets dyraste utbildningar och jag vill ge något tillbaka till samhället. Jag vill kunna lägga tid och energi på mina projekt, men också arbeta med rum som inte bara blir tillgängliga för en rik elit.

Vårutställningen på Konstfack pågår till den 24 maj.