”Att reparera är läkande”

Ernesto Garcia utforskar reparation som en kollektiv helande kraft. I augusti bjöd han in allmänheten till Sergels torg för att laga en yta i det svartvita mönstret, med nya plattor av byggspill och personliga minnessaker.

Trasiga porslinsfigurer, glas och terrakotta blandades med byggrester från Slussen och Karolinska sjukhuset och blev till nya betongplattor, gjutna under en serie workshopar i somras.  Initiativet att laga den trasiga ytan på Sergels torg kom från inredningsarkitekten Ernesto Garcia, Konstfacks första doktorand i inredningsarkitektur. I sitt forskningsprojekt Something is broken använder han kollaborativa metoder för att ta del av andras kunskap – och starta samtal om reparation.

– Jag undersöker den läkande kraften i att reparera något tillsammans och hur det kan ge oss hopp i en tid av klimatoro. Det såg jag tydligt på Sergels torg. Där uppstod en stark känsla av ”we can do it”, säger han.

Hans intresse för forskningsområdet kom ur en egen oro för klimatförändringarna men också av erfarenheter från yrkeslivet; att många väntar för länge med underhåll och sen slänger ut hela inredningen. Under sitt första år som doktorand lät han studenter och personal laga skinnmöblerna i skolans cafeteria. Där blev diskussionerna om vad som skulle lagas och lagningarnas uttryck en viktig del av forskningen.

– Reparation handlar för många om att byta ut det som är trasigt i stället för att laga det. Jag vill se hur vi kan arbeta på ett annat sätt. Om vi vill bevara och återbruka mer behöver vi också se till att allt går att reparera, säger han.

I formarna placerades personliga föremål som blandades med stenkross och cement och göts in med terrazzo-teknik. Foto: Margarita Matiz Bergfeldt

Tillämpad på Sergels torg visar hans metod hur man kan laga de trasiga plattorna successivt, i stället för att vänta på en framtida totalrenovering. Ernesto Garcia inledde projektet med att mäta upp den skadade yta som dittills varit lappad med asfalt, och byggde sedan gjutformar i Konstfacks verkstad. Han efterlyste personliga minnen från Sergels torg och material att gjuta plattorna med som sedan användes när de nya betongplattorna göts med terrazzoteknik direkt på torget.

– För mig som bara har bott i Stockholm i 15 år var det intressant både att höra historier, som den om Maria som satt med sin orgel på torget under många år, och att ta del av berättelserna om föremål som lämnades in.

För Ernesto Garcia är det naturligt att en inredningsarkitekt arbetar med exteriöra rum och han betonar hur Sergels torg har en roll som ett vardagsrum i Stockholm.

– Det är ett skyddat och inramat rum och det svartvita mönstret blir till en stor matta, ett genialistiskt drag av arkitekten Jörgen Kjaergaard. I Arkdes arkiv hittade jag också tidiga illustrationer som visade hur torget kunde möbleras med bord och stolar, som ett interiört rum.

Det svartvita mönstret på Sergels torg har fått en tillfällig lagning. Foto: Ernesto Garcia

Som en del av sin forskning arrangerade Ernesto Garcia också samtal på Kulturhuset om platsens historia och om reparativa praktiker. Nu planerar han att återvända till torget regelbundet för att följa hur lagningen håller och hur den upplevs av torgets besökare. Han har också en överenskommelse med Trafikkontoret om att få tillbaka sina plattor om hela torget renoveras.

– Jag ser projektet som ett sätt att kicka igång samtal om hållbarhet och återbruk, och jag hoppas att det kan inspirera andra till nya sätt att tänka på reparationer.