Veteraner i Milano

Under det tidiga 2000-talet började Anki Gneib och Mia Cullin hänga tillsammans på möbelmässan i Milano. Då var de nya som formgivare och inredningsarkitekter och sökte både kontakter och inspiration. Sedan dess har det blivit många besök som gett dem både perspektiv och erfarenhet. Idag kommer de hit för både inplanerade och spontana möten med producenter, för att inspireras och visa sina produkter.

– För mig har mässan haft stor betydelse och jag skulle absolut säga att det är viktigt att synas här, säger Anki Gneib.

Första gången hon ställde ut i Milano var 1995 det med en förvaringsmöbel, hennes examensarbete från Konstfack, tillsammans med det svenska företaget Cbi. Tio år senare deltog hon i utställningen Swedish Style Milan, ett gemensamt tak för svenska formgivare och producenter. Flera italienska producenter blev intresserade av hennes lampa i corian och året därpå fick hon rita en lampkollektion av Muranoglas, en stol i läder och utemöbler. Sedan dess har hon representerat både svenska och italienska varumärken i Milano och även visat egenproducerade produkter.

Mia Cullin besökte Milano första gången redan 1992 när hon gick en designutbildning i Florens, men hennes debut med egna produkter var ett system för sammanfogning av filt och lädermoduler som hon visade i utställningen Designers Block London 2004. Ett par år senare vidareutvecklade hon konceptet till Salone Satellite 2006, en avdelning på mässan för unga designer.

– Jag fick ett pris för min produkt och det gav både uppmuntran, internationella kontakter och uppdrag. Då förstod jag att det är viktigt att synas i Milano, säger Mia Cullin.

Den vänskap som inleddes mellan Anki Gneib och Mia Cullin i Milano i början av 2000-talet har lett till flera samarbeten under åren, och de har bland annat gjort Nolas monter tillsammans flera gånger. Det var när de för några år sedan hade dekorerat montern med vågformade pappersark som de gjorde upptäckten för sin senaste produkt. När de plockade ner arken och ställde dem på golvet insåg de styrkan i papperet. Omtolkat till vågformade fanérark, sammansatta till en mandalaform, fungerar de som en bärande konstruktion. Med en glasskiva ovanpå blir formen synlig. Soffbordet Mandala visades första gången på designdagarna i Stockholm i februari och på Salone del Mobile i Milano visades det i Karl Andersson & Söners monter.

Både Anki Gneib och Mia Cullin ser hur mässan har förändrats sedan de började åka hit, idag är det ofta långa köer och krav på registrering till många utställningar.

– Mässan är fortfarande en bra arena för unga, men det är tuffare att ta sig fram idag än när vi började. Det finns fler designskolor och det är hårdare konkurrens om uppdragen, säger Mia Cullin. 

Hon avråder också unga formgivare från att skicka sina idéer direkt till producenter som ett sätt att ta sig fram.

– De orkar inte svara på alla förslag de får, och alla har vi varit med om att bli bestulna på idéer, varnar Mia Cullin.

Även Anki Gneib konstaterar att mässan har vuxit betydligt sedan hon ställde ut första gången och att det har blivit både dyrare och svårare att ställa ut.

– Det är viktigt att våga, men man behöver tränga igenom ett väldigt smalt nålsöga och det är tufft att hålla sig kvar, säger Anki Gneib.