De spanade på mässan

En ny sorts nödgestaltning, bulliga former och en lugnare och mer avskalad mässa. Läs hur de tre inredningsarkitekterna Ernesto García, Emma Vo Gårdh och Kristofer Jonsson upplevde årets Stockholm Furniture Fair.

Ernesto García brukar leta efter bra produkterStockholm Furniture Fair, men i år hade han ett annat fokus. Som doktorand i inredningsarkitektur på Konstfack, där han undersöker det helande med reparationer, letade han nu särskilt efter samtal, utställningar och produkter som lyfter utveckling av hållbarhet.

– Jag hittade mycket intressant, många jobbar närproducerat och ambitiöst. Jag såg också exempel på en ny estetik som kommer av att arbeta med knappa resurser, en strävan efter att signalera att vi är i ett klimatnödläge, en sorts nödgestaltning, säger Ernesto García.

Jag ser en strävan efter att signalera att vi är i ett klimatnödläge, en sorts nödgestaltning.

Han såg det uttryckas i valet av material i möbler, men också i montrar som kunde vara uppbyggda av material som återbrukade plywoodskivor, gamla bildäck eller papper. Han hittade flera utställare som experimenterar med naturbaserade material och han såg hur etablerade möbelföretag erbjuder reparation av sina egna möbler.

– Det är också intressant att se vad som händer på skolorna, där många nu jobbar med återbrukade och återvunna material i nya produkter och former. Det är ett arbetssätt som kan tas vidare till större projekt.

En soffa gjord av en studsmatta, av Konstfacksstudenten Hugo Åke Edholm, fångade Ernesto Garcias blick. Foto: Nina Gunne

Sammantaget tycker Ernesto García att många företag flaggar för att de arbetar hållbart, även om han också såg en del som gränsade till greenwashing, att företag marknadsför sina produkter som mer hållbara än de är.

– De signaler som skickas på mässan är ändå att det finns en utbredd förståelse för att branschen behöver blir mer hållbar. Jag blev också positivt överraskad av att mässan var mer avskalad, återhållen och sparsam i år. Det är också en estetik som visar på en medvetenhet om klimatutmaningarna, säger Ernesto García.

Emma Vo Gårdh letade inspiration på årets möbelmässa och var också där för att träffa kollegor. Hon tog sin master på Konstfack förra året och är nu föräldraledig samtidigt som hon driver eget företag inom konst och design.

– Många har varit negativa till att gå på mässan, men jag tycker att det är ett bra tillfälle när man är ny i branschen att lära sig vilka företag och möbler som finns, säger Emma Vo Gårdh.

Att möblerna är estetiskt tilltalande är också en hållbar funktion.

Emma Vo Gårdh fokuserade i år på att sondera bland nya produkter och att lyssna på samtal. I Greenhouse, utställningen för unga och oetablerade formgivare, träffade hon på flest bekanta och på utställningen Älvsjö gård, som i år inrymdes i en av mässhallarna, hittade hon mycket intressant.

Under sitt besök spanade hon särskilt efter nya hållbara material och de produkter man kan skapa av dem. Hon såg mycket djurinspirerade mönster i tyger och på möbler. Dessutom tyckte hon att formerna på möbler och produkter var mer organiska än tidigare år.

– Jag såg mycket bulliga och mjuka former. Det är en stor kontrast till de strama möbler man såg för några år sedan. Kanske dras jag till de här formerna eftersom jag jobbar själv i den riktningen, men jag tyckte det var väldigt tydligt, säger Emma Vo Gårdh.

Emma Vo Gårdh uppmärksammade Niklas Runessons möbler som visades i utställningen Älvsjö gård, bord, stolar och en spegel i organiska former och av massivt trä. Foto: Sthlm Furniture Fair

Emma Vo Gårdh är själv både konstnär och inredningsarkitekt och funderar en del på gränsen mellan konst och design.

– Kanske blir de här möblerna inte alltid så bekväma, men att det är estetiskt tilltalande är också en hållbar funktion, säger hon.

Att mässan har krympt tycker hon är på gott och ont.

– Nu klarar man av det på en dag. Mycket har man också sett förut, kanske kommer produkterna i ett lite annat utförande. Men det är ju också ett sätt att tänka hållbart, att inte skapa något nytt till varje år utan att använda det vi redan har, säger hon.

För Kristofer Jonsson är möbelmässan en viktig plats för att träffa kollegor, prata med producenter och träffa kunder. Han är inredningsarkitekt på specialsnickeriet Sibab interior i Hjo och hade i år bokat in flera möten om pågående och kommande uppdrag. Han besökte också de två scenerna som i år var placerade i mässhallarna, ett bra grepp enligt Kristofer Jonsson eftersom besökare enkelt kan glida in och lyssna.

– Det bidrar till ett positivt samtalsklimat. Jag upplevde att det fanns en tydlig kommunikation om både värdekedjan och processen, och inte som förr bara på produkten och nyheterna, säger han.

Jag vill se alla inredningsarkitekter på mässan.

Kristofer Jonsson tyckte att årets möbelmässa var en av de bästa han hittills besökt. Han uppskattade det lite mindre formatet, som gav mer utrymme för samtal, och att det var ett mer stillsamt flöde än vanligt.

– Många tar sig mer tid till att stanna till och prata. Det är också en bra storlek nu, kanske kunde allt till och med få plats i en hall, och att man skulle fokusera ännu mer på kvalitet i stället för kvantitet, säger han.

Kristofer Jonsson blev särskilt intresserad av de 3d-stickade textilier gjorda av återvunnet plastavfall i havet, som i fåtöljen Mandy, designad av Roger Persson för Swedese. Foto: Mikael Lundblad

Under sina tre dagar på mässan såg han också många intressanta exempel på produkter av återvunna och återbrukade material och han blev särskilt intresserad av tekniker för 3d-stickning av möbeltextilier.

– Som inredningsarkitekt är mässan ett fantastiskt tillfälle att få se, klämma på och detaljstudera de produkter som man kanske ska föreskriva i projekt, säger han.

Men Kristofer Jonsson stötte inte på så många inredningsarkitekter på mässan i år.

– Kanske beror det på tuffa tider, men jag tycker man bör prioritera ett besök. Jag vill se alla inredningsarkitekter på mässan, säger Kristofer Jonsson.