Var finns hjälpen för att minska prisdumpningen?

Timarvodena på de vinnande anbuden är på samma nivå som innan 2006 när jag startade Indicum. Det är vanligt att ett arvode är mellan 600 och 700 kr per timme för en högt kvalificerad inredningsarkitekt som vanligtvis har en masterexamen och lång erfarenhet inom yrket. Det kan jämföras med en konsult inom exempelvis ekonomi eller kommunikation som ligger över 1000 kronor.

Indicum som jag driver är djupt påverkade av att behöva konkurrera med låga timarvoden. Det innebär främst att vinstmarginalerna krymper, men det påverkar även synen på vårt yrke och värdet på det vi levererar. För större kontor där man kan ta hem förlusten som prisdumpningen innebär på andra håll kanske dessa låga timpriser fungerar, men för vårt kontor som enbart har inredningsarkitekter anställda och dessutom arbetar mycket med projekt inom offentliga organisationer blir det en väldigt stor påverkan. Bara för att gå runt skulle vi behöva ett timarvode på 700 kronor vilket är långt ifrån vår egen värdering av vårt arbete, kunnande och rådgivning. 

Många kanske tänker att det är vårt ansvar att bekämpa prisdumpningen, men det är svårt att göra utan att komma överens inom kåren om gemensamma priser, vilket är olagligt som alla vet. Det enda sättet att komma till rätta med den här olyckliga trenden är att de offentliga organisationer som handlar upp inredningsarkitekttjänster tar sitt ansvar och ändrar kriterierna i sina upphandlingar så att dessa inte utvärderas på pris utan på kvalitet. Det kan vi påverka och det är där inredningsarkitekten kan göra skillnad.

En tråkig trend som vi sett under de senaste två åren är att upphandlingar i större utsträckning än tidigare i stället enbart låter pris vara avgörande. Man har ofta lågt ställda skallkrav som de flesta anbudsgivare klarar och sedan låter man priset vara avgörande för utslaget. Det här är så klart enkelt för upphandlaren, eftersom det är svårt att överklaga en sådan upphandling, men det säkerställer inte det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, vilket är en grundprincip för LOU. Detta agerande är extra oansvarigt just nu eftersom det medför att arkitektkontor som redan kämpar för överlevnad i sviterna av pandemin tvingas till att fortsätta sänka sina arvoden för att kunna konkurrera om jobben.

Att ta ställning mot prisdumpning och att satsa på innehåll, värde och kvalitet skulle i stället kunna vara ett bra sätt för myndigheter och offentliga organisationer att bidra till att ekonomin kommer igång igen och till ökad tillväxt inom vår bransch. Det skulle kräva att offentliga upphandlare tänker långsiktigt och upphandlar på kompetens i högre grad än pris. Och det är inte svårt. Vi har ett utomordentligt bra exempel på hur en sådan upphandling kan gå till: Försvarshögskolan i Stockholm handlade nyligen upp inredningsarkitekttjänster och det på ett speciellt sätt som både gynnade utveckling och tillväxt. Upphandlingen var extra speciell eftersom den delen som utvärderades på kvalitet var avkodad, det vill säga att det inte skulle gå att tyda vem som var avsändaren. Anonyma upphandlingar är extra intressanta för mindre arkitektkontor som konkurrerar med stora jättar med anbuds- och marknadsavdelningar inhouse. Det sker mer på allas villkor på det sättet och i fallet med Försvarshögskolan medförde det att enbart kvalitén på tjänsten utvärderades och inte ”förpackningen”. I den upphandlingen hade man dessutom satt ett fast timarvode som gällde för alla. Arvodet var marknadsmässigt och låg så klart långt över de arvoden som de vinnande anbuden har i de flesta upphandlingar just nu. Stor eloge till Försvarshögskolan!

Jag ser ingen hjälp varken på kort eller lång sikt för att motverka denna negativa trend. Men jag tror ändå att vi tillsammans kan göra skillnad genom att dela goda exempel och kunskap om när vi tycker det går rätt till. Därför delar vi gärna med oss av det förfrågningsunderlag som Försvarshögskolan använde. Hör av er till redaktionen på IA så sprider vi det gärna.