Ung design visar vägen i Milano

Efter en vecka av svensk designfrossa i Milano går det att skönja ett mönster i vad som ställdes ut. Studenter, alumner och etablerade designer och företag visade alla prov på en spännande kombination av lekfullhet och hållbarhet. Studio Mia Cullins stol Fay är ett av många exempel på hur naturliga, relativt obehandlade material används på ett lekfullt och smart vis. Stolens hårda skelett är gjort av varsamt slipat, massivt trä och dess sits av flätat läder. Klassiska material och färger som i sig själva inte är nyskapande, men sättet på vilket de är sammansatta är nytt. Mönstret som uppstår i flätningen av sitsen tilltalar både mönsterhackern, esteten och barnet inom en. Och den sirliga träramen är imponerande tunn och transparent i sin sammanfogning.

Fogias nya hylla Bond är gjord i princip enbart av massivt trä men med en sammansättning lika innovativ som enkel. Hyllan byggs ifrån taket istället för golvet och kan få ett rum att upplevas som om det vore fritt från gravitation. Dessutom är sammanfogningen av hyllplanen och dess vertikala element helt dolda för ögat. Electrolux har skapat en luftrenare som snarare ser ut som en ”hipstrig” högtalare med snabba läderdetaljer och Phloc visar en armatur som i uttrycket balanserar mellan en godis och en detalj ur modevärlden. 

Och i vanlig ordning är de studentarbeten som är på plats strået vassare än sina marknadsstyrda motsvarigheter. Zeros armatur Curve, designad av Front har mycket gemensamt med HDK-studenten Anna Junebros armatur Hot Lamp, som båda ställdes ut i det svenska klustret Hemma Gone Wild i Milano. Av de två lamporna är det tydligt vilken som har utvecklats till en fullfjädrad serieproducerbar produkt och vilken som med några extra kurvaturer utgör konstverket.

Konstfack, Carl Malmstensskolan, HDK och Beckmans har alla bidragit med studentarbeten till utställningen Hemma Gone Wild i Milano. Den röda tråden av lekfullhet och hållbarhet fortsätter att löpa genom samtliga verk. Materialen är framträdande och formerna smarta och humoristiska.

Potato, en serie vaser gjorda av klarglas ger upphov till fniss både genom namn och form. Vaserna är vackra och smarta. Genom sina organiska former påminner de om en bergskedja eller ett kluster av såpbubblor när de står tillsammans i mitten av bordet. Produkten triggar många sinnen hos sin användare som ges många möjligheter till egen gestaltning av rummet med hjälp av produkten. 

Även HDK-studenten Milena Faés vaser gjorda av socker eller Ruth Elvira Gilmours asymmetriska kärl av porslin får användaren att fundera över hur dess former uppkommit. Deras historier, uppkomster och tillverkning är svåra att gissa sig till utan lite hjälp på traven. Men tydligt är fokuset på materialet och vilka förutsättningar det ger formen, funktionen och innovationen. 

Att materialen som används i de svenskdesignade produkterna både är så kallade gröna och att de lyfts fram att betrakta kan tolkas som ett tecken på att vi lever i en klimatmedveten tid. Var humorn, lekfullheten och lättsamheten i produkterna kommer ifrån är svårare att identifiera. Klimataktivismen i sig är ju pessimistisk. Kan det vara vår nyliga högkonjunktur? Ekonomin som på 80-talet gav oss moon boots, pasteller och Rubiks kub och som nu ger oss rolig hjärnjympa. Kanske ger framtiden oss ett svar på detta. Men oavsett korrelation kan denna trend få hålla i sig lite längre.