Inredningsarkitektstudenter i Greenhouse

◊ Trendspaning — 2019-02-06

Samma månad som tidskriften arkitektur skriver att svensk arkitektur och inredningsarkitektur behöver bli mer jämlik ställer studenterna från Sveriges inredningsarkitekturskolor ut verk som förkroppsligar längtan efter ett mer inkluderande samhälle. 

HDK lät samtliga av sina studenter söka till årets utställning i Greenhouse. Bland premisserna fanns tre ord som utgjorde begynnelsen av en mening, vilken studenterna fick i uppdrag att avsluta. Utifrån ”A second ago” har tolv olika verk vuxit fram som alla förmedlar ett förtrollande poetiskt budskap om att stanna upp, om tidens flyktighet och alltings förgänglighet. Johanna Deneckes verk Confused understryks med meningen A second ago I made sense. Verket består av två stolar med uppenbart obekväm sittfunktion. Johanna säger att verket handlar om tonåren, en förvirrad period i livet då allting alltid verkar växa ur proportion. Och hur fin den perioden kan vara.

HDK-studenten Sanna Schilling illustrerar förändring i sitt bord Panta Rhei – everything flows. Med meningen ”..a man cannot step into the same river twice” vill Sanna synliggöra den konstanta förändring vi alla ständigt genomgår och således också vikten av att omfamna den. Vid bordets vågformade kanter kan en skiva glida över en annan, likt jordens kontinentalplattor eller vågor över en strand. Detta gör att bordet förändras, likt de personer som samlas runt det.

Träbord Panta Rhei av Sanna Schilling, spegel Belle av Sofie Wallenius och The seaside campers may have been enjoying roast oysters av Danielle Hélène Goulé. I spegeln syns även verket Confused av Johanna Deneckes. Alla fyra är studenter vid HDK.
Foto Julia Groth

Avgångsstudenterna på Konstfacks kandidatprogram Inredningsarkitektur och möbeldesign har alla skapat produkter för en mer varierad och inkluderande offentlig miljö. Inte helt oväntat är många av produkterna sittmöbler eller möbler för annan typ av avlastning. Motsvarande klass på Beckmans designhögskolas formlinje har likaså de skapat en serie av möbler avsedda för avlastning eller sittstöd. Denna klass avslutar hela sitt projekt med meningen ”Wherever we think we end up is only our next point of departure”; en mening som direkt knyter an till medvetenheten om att allting förändras och att ingenting är för evigt. Meningen vittnar om hopp och en ambition att nyfiket bejaka människan och dess ständigt skiftande behov.

Samtliga verk av studenterna på Beckmans formprogram. Foto Frida My

Tidskriften Arkitektur antar en barsk retorik som i sammanhanget ter sig faderlig. Den kontrasterar väl mot studenternas hoppfulla och mjuka ton. De båda parterna strävar i samma riktning och framhåller vikten av att rummen vi skapar bör vara mer inkluderande samt skapas på ett mer inkluderande vis. Tidskriften tar sitt faderliga ansvar och banar väg för studenternas ömma, skarpa och framåtblickande budskap. Och studenterna ackrediterar tidskriftens ställningstagande genom sina djupa och breda studier av våra gemensamma, mänskliga rum.

Organism av Oscar Persson Lidgren och Urban Sprout av Mathijs van Gageldonk, båda studenter på Konstfack. Foto Julia Groth

Relaterat

Sommar året om hos Boulebar Liljeholmen

En inredningspärla i sommaren Familjen Boulebar växer och har nu slagit upp dörrarna till sin nya medlem i Liljeholmen i Stockholm. Denna lummiga inomhuspark i två våningar inrymmer tre barer, 14 boulebanor och en restaurang som serverar sydfransk mat. Inredningen är...

Storslagen minimalism på Södermalm

Minimalism i Mono Mono är ett boendekoncept beläget i den södra delen av Stockholms centrum, stadsdelen Södermalm. Mono sticker ut, både där det står på Södermalm men även sett till hela Sverige. Boendekonceptet har en unik design och atmosfär, och även en unik...

Ett kontor i fasad

Joyn Studio presenterar en filmisk arbetsplats Mittemot anrika Lilla bantorget i centrala Stockholm stoltserar ett hus med stora, välvda glaspartier i bottenplan. Genom fönstren skymtas en dramatisk, röd scenografi med inspiration från Bergmanfilmen Viskningar och...