Studenterna driver på utvecklingen i hållbarhet på Konstfack

Namn: Sergio Montero Bravo
Roll: Lärare på Konstfack och inredningsarkitekt
Drömresmål: Alltid först och främst norra Chile där jag har mina rötter och dit jag ofta längtar. Därefter platser där jag träffar människor som driver intressanta projekt där jag kan vara delaktig och utvecklas och samtidigt ha roligt med allt vad det innebär.

Vilken är din yrkesroll?

– Jag säger ibland att jag är inredningsarkitekt och ibland att jag är intresserad av de rumsliga aspekterna av konst, design och arkitektur. Det är svårt för jag känner ofta att jag står med en fot i båda rollerna. Jag är ju inredningsarkitekt men ibland känns den rollen för begränsande. Samtidigt är det ofta som jag upplever att metoderna jag använder i min roll som inredningsarkitekt är väldigt användbara för att gestalta i andra sammanhang. Så jag har antagligen minst två yrkesroller.

Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig?

– Även om det borde vara 50% med min egen verksamhet och 50% i det akademiska så har det inte blivit så på senare år. Jag arbetar i dagsläget 100% på Konstfack för att skolan behöver det just nu. Annars eftersträvar universitetet att alla dess lärare har en egen konstnärlig verksamhet inom sina ämnen för att ge studenterna en bra inblick i professionen.

– En typisk arbetsdag innebär att jag försöker sätta igång studenterna på morgonen genom föreläsningar. Men jag tror att det är viktigt att de får testa sina idéer praktiskt så jag brukar även planera in workshops och övningar. Sedan innebär mitt jobb också att konstant utveckla pedagogiska metoder, mycket handledning med studenter och många möten med kollegor.

– Att planera kurserna är också en stor del av min arbetsuppgift, en komplex och rolig sådan. Att bryta ner teoretisk kunskap till gestaltningsmetoder är något jag brinner för, det är viktigt när jag utformar mina kurser. Min erfarenhet som verksam i olika typer av projekt och olika sätt att arbeta med designprocesser är viktiga i kunskapsöverförandet. Eftersom jag själv inte gärna står i centrum så skapar jag gärna kurser så att de innehåller mycket diskussion, grupparbete och praktiska metoder där vi utforskar ämne och kontext tillsammans.

Hur skulle du beskriva ditt val av yrke och din väg dit?

– Jag påbörjade min utbildning i Italien, först i Florens och sedan i Rom, där jag läste en kandidat i inredningsarkitektur. Efter det arbetade jag på arkitektbyråer i Rom i två år. Både utbildningen och yrkeslivet då handlade mycket om form, att utveckla arkitektoniskt formsäkra rum, och inte så mycket mer. Sedan läste jag min master i inredningsarkitektur och möbeldesign på Konstfack och startade efter det en egen verksamhet som sysslade med alla möjliga kommersiella inredningsarkitekturprojekt, ofta i samarbete med kollegor från studietiden. Parallellt med uppdragen för att utforma hotell, butiksinredningar och bostäder påbörjade jag många experimentella projekt som inte genererade några inkomster. Jag upptäckte att det var viktigt för mig att få fortsätta att arbeta utforskande och med fokus på mitt intresse för social och ekologisk design och arkitektur. Samtidigt gick jag tillbaka till skolbänken och läste en ettårig kurs i arkitektur inom hållbar stadsplanering på Kungliga Konsthögskolan.

– Alla dessa experimentella projekt som jag ägnat mig åt har gjort att jag lärt mig väldigt mycket som jag ville förmedla och helst utforska vidare. På så sätt upptäckte jag det akademiska som en lämplig plattform för att utmana, utvidga och utveckla en mer utforskande praktik. Jag började undervisa i förberedande designutbildning och i hållbar design på ett universitet i Shanghai dit jag reste regelbundet under två år. När då Konstfack utlyste att de sökte en lärare till programmet för inredningsarkitektur och möbeldesign med fokus på viktiga samhällsfrågor så kände jag att det skulle möjliggöra båda dessa ambitioner som jag hade. Från Konstfacks sida hade jag antagligen inte varit en intressant kandidat utan min slitiga, icke-inkomstdrivande utforskande praktik, så allting löste sig till det bästa.

Vad är ditt viktigaste uppdrag i att utbilda morgondagens inredningsarkitekter?

– Att utveckla ämnet så att det kan ta sig an klimatförändringar, men fortfarande med respekt för yrket och med stort fokus på gestaltning. Det är också viktigt för mig att skapa kurser som tar sig an ämnet genom lek och humor. Att tänka att vi ska rädda världen tror jag ger upphov till onödig ångest. Jag tror inte på att det att det är vår uppgift eller att vi ens kan rädda värden, den räddar sig bäst själv. Istället vill jag snarare att framtidens inredningsarkitekter ska bejaka jorden och förhålla sig till den på ett medvetet sätt. För att minimera risken att hamna i ångest och missuppfatta sin uppgift utformar jag gärna kurserna så att de tar sig an uppgiften lekfullt, det ska vara roligt att ta sig an vår tids viktigaste utmaning. Jag har upptäckt att det fungerar väldigt bra ur flera aspekter, lek och humor är viktiga redskap för kreativiteten i en lärandeprocess, för att experimentera, testa, att våga misslyckas för att lyckas. Något vi lätt glömmer bort när vi blir upptagna med att vara vuxna, trots att vi alla har varit med om att ramla för att lära oss cykla.

Har du något drömuppdrag som du ännu inte fått göra, eller har du kanske gjort det? Eller både och?

– Ja, absolut! Att rita mitt eget hus. Det ska ligga nära Nordmaling i Västerbotten, vid en älv. Där skulle jag få möjlighet att sätta mycket av mina idéer i verket och utforska dem under en längre tid. Jag har samlat på mig så mycket kunskap under alla mina år. Att bygga något i relation till en plats och dess ekosystem, skulle vara den ultimata möjligheten att experimentera med all kunskap. Det tar ju tid att testa sig fram till vad som är så kallat hållbart och tyvärr så få vi sällan den möjligheten såsom samhället är uppbyggd idag, allt ska gå snabbare och effektivare. Så vi utsätter oss själva och planeten för mer och mer stress. Men mitt intresse är att utforska kunskapsområden genom konst, design och arkitektur som motverkar denna stress.

Känner du dig någonsin ensam i ditt arbete som lärare och pionjär inom detta ämne?

– När jag började arbeta på Konstfack gjorde jag det. Det var inte riktigt någon annan i kollegiet som delade mitt intresse för hållbarhet i design och jag var ofta ensam med mina idéer som jag gärna hade bollat med någon. Nu har mycket förändrats. Mina kolleger har alla ett mycket större intresse för klimatet och hållbarhet idag. Numera diskuteras det som en självklarhet att ta hänsyn till hållbarhet i design. Och framförallt så är studenterna väldigt pålästa och engagerade och kräver att det finns med i utbildningen. Det i sin tur utmanar mig som planerar kurser, jag skulle inte kunna komma undan med att undervisa i ämnet så som det tidigare har gjorts. Jag måste hela tiden hålla mig uppdaterad inom viktiga samtida frågor och det är precis så jag vill att det ska vara.

– Jag ser själv hur mycket som har förändrats sedan jag läste min kandidat och master fram till nu då jag upplever en helt annan medvetenhet på Konstfack. Den här utvecklingen känns otroligt hoppfull och är tack vare studenterna. Jag hoppas bara de får utrymme att arbeta fritt med dessa frågor när de möter branschen.