Från bilar till gardintextil: möt Pernilla McGillivray

Efter 20 år som textildesigner och sju år som textil produktutvecklare i bilbranschen sökte sig Pernilla McGillivray till Svenssons designteam i slutet av 2018. Idag är det gardintextil som fyller hennes skissböcker och arbetsvardag.

Pernilla McGillivray omtalar sin designstil som att den gärna får påminna om den japanska. Hennes främsta inspirationskällor hämtas i konst-, mode- och arkitekturvärlden.Från att ha arbetat med allt från textila övertäckningar för fornlämningar och biltextilier, är gardin en ny inriktning. Idag är Pernilla inhouse designer på Ludvig Svensson och tycker det är spännande med ett helt nytt textilområde.

”Gardiner kräver ett annat tänk, men det varierar också beroende på vilken typ av gardin som tas fram. Arbetar man med en ljudgardin måste den absorbera ljudet. Den behöver helst vara tät men samtidigt ha ett mjukt och ledigt fall så man kan drapera och hänga vackert. När det gäller glesa gardiner så måste man arbeta med konstruktioner som passar. Man kan inte ha för många trådar som ligger på ytan och fladdrar. Om man inte vill att det skall vara effekten förstås. Det är en utmaning att få till balansen.”

Vill designa textil som känns

Med en förkärlek till den skandinaviska och japanska stilen som Pernilla menar har många likheter, så är hon försiktig med färg och fokuserar mer på kombinationen av texturer eller strukturer, och det subtila med mjuka kontraster. Som matt och glansigt. Tätt och glest. Stilrent och destillerat. Hon vill designa textil som känns. Som andra blir inspirerade och lyckliga av. Med material som växer över tid och där detaljerna är tänkvärda.

”Det måste finnas personlighet i produkten”

”Jag arbetar med ett industriellt och kommersiellt material men det måste finnas personlighet i produkten, något som gör det levande. Det kan vara lite ojämnt, strukturerat och ha patina. Naturliga material har ofta den egenskapen och det tycker jag är vackert. Det är som den japanska filosofin Wabi-Sabi som hyllar det föränderliga och imperfekta. Man skall ha respekt för det som åldras.”

Blir inspirerad av precis vad som helst

Pernilla beskriver den kreativa processen som två sammankopplade delar. Den ena delen är den mer generella, den som ständigt söker efter inspiration. Som är öppen och ser möjligheter och idéer när det gäller konst, design och allt som finns omkring oss.

”Jag kan bli inspirerad av precis vad som helst. Det kan vara dukningen på kräftskivan såväl som en grafisk text eller en film. Kreativt ska man aldrig säga aldrig. Ju mer man är öppen för desto mer hittar man. Personligen tycker jag det kan vara svårt att hitta riktigt inspirerande textildesign men en del modedesigners, som Iris van Herpen och Hussein Chalayan, arbetar med textil på ett innovativt sätt. Sedan finns det otroligt mycket spännande arkitektur, byggnader, fasader och byggmaterial. Interaktiv konst är rolig; gärna hela upplevelser där miljön spelar en roll. Där kan ljud också vara viktigt för sinnesstämningen.”

Den andra delen av den kreativa processen är den mer konkreta, menar Pernilla, den där man arbetar med specifika projekt och lösningar. Här gäller det att ta fram rätt produkt, på rätt plats och i rätt tid. Allting hänger på sammanhanget. För det krävs att man undersöker vad som redan finns på marknaden men också att man förstår och har en dialog med kunderna. Pernilla gillar generellt att arbeta efter satta ramar, snarare än öppna uppdrag där det inte finns några riktlinjer och sammanhang.

”Många ser nog textil som något platt och endimensionellt men textil är väldigt tekniskt”

”Många ser nog textil som något platt och endimensionellt men textil är väldigt tekniskt. Jag konstruerar och bygger upp ett tyg. Arbetar med bindningen för att få till utseende och specifika egenskaper. Frågor jag ställer är exempelvis vilken miljö jag designar för. Hur ser kravbilden ut? Vilka funktioner behöver gardinen ha? Vad vill jag betona och vilka känslor vill jag förmedla?”

Pernilla poängterar hur viktigt det är att våga testa sina idéer. Att produktutveckling ska vara levande och i ständig förändring: som ett maraton uppbyggt på en massa, snabba spurtar.

”Teoretiskt är ju allt rätt och vackert. Man lär sig av att göra, även när det inte blir som det var tänkt. Det är ju helt rätt i ett annat sammanhang.”