Cirkulära möbelflöden, hållbarhet och minskad klimatpåverkan är svårt att få till i praktiken då få beställare är medvetna om att det faktiskt går att handla återbrukade möbler. Det är ett problem för såväl hållbarhetaspekten som för inredningsarkitekters arbete. Indicums Therese Löwstedt skriver om de nya ramavtalen som ska göra det lättare för inredningsarkitekter att handla upp återbruk till offentliga beställare.
Att förenkla och underlätta processen att föreskriva och handla upp återbrukad inredning ställer krav på såväl upphandlingsenheters förståelse för cirkulära tjänster som på inredningsarkitekters förändrade arbetssätt. Men de nya ramavtalen kommer förhoppningsvis att underlätta processen att föreskriva och handla upp återbrukad inredning för oss inredningsarkitekter.
Utöver att förenkla upphandlingsprocessen sänder detta ett viktigt budskap; många beställare är inte ens medvetna om möjligheten att handla återbrukade möbler. Nu presenteras de ett tydligt val där återbrukade möbler och cirkulära tjänster ställs jämte nyproduktion.
”Jag har tidigare mötts av motfrågor och osäkerhet när jag föreslår för en beställare att de kan handla återbrukade möbler. När det inte gått att lämna tydliga svar på frågor som vad det kostar, hur lång garantitiden är och vilka villkor som gäller, så blir svaret ofta nej.”
Det har tidigare inneburit mer jobb för såväl upphandlare, beställare som inredningsarkitekt att jobba med återbrukad inredning, men med ramavtalen så förenklas processen.
På Kammarkollegiets hemsida avropa.se finns länkar till ramavtalsleverantörernas webbutiker där det tydligt framgår vad som finns i lager och vad det kostar. Krav på kvalitet, garantier och övriga villkor finns tydligt presenterade. Att gränsen för förnyad konkurrensutsättning är satt till 500 000:- gör att många beställningar kommer kunna direkt avropas vilket är ett enkelt upphandlingsförfarande som spar tid.
Att föreskriva återbrukade möbler i stället för nyproducerade möbler innebär också ett förändrat arbetssätt för oss inredningsarkitekter. I stället för att i första hand gestalta en vision som vi väljer möbler till, så behöver vi utgå från de möbler som finns tillgängliga och anpassa visionen för att skapa en fin och funktionell helhet. Tidsaspekten blir då mer avgörande eftersom det återbruk som finns tillgängligt för stunden inte nödvändigtvis finns tillgängligt flera veckor senare.
Webbutikerna som lagts upp på avropa.se kommer underlätta detta arbete, men för att det ska fungera riktigt bra krävs möjligheten att kunna reservera möbler för projekt. Om vi inte kan veta säkert att det vi föreslår kommer gå att beställa så kan vi inte heller föreslå det, och det behövs även en möjlighet att kunna lägga in förhandsbeställningar av typen ”Om 7 månader önskar vi leverans av 500 st höj- och sänkbara skrivbord med ekskiva”. Om systemet att reservera och förhandsboka möbler inte fungerar så tror jag att det blir svårt att använda ramavtalet i större projekt.
Det finns även en risk att Kammarkollegiet har satt för hårda krav gällande vilka möbler som får säljas på ramavtalet (enligt upphandlingsdokumentet: ”Endast möbler som vid den initiala marknadsintroduceringen (när möbeln var nytillverkad) uppfyllde kraven för att erhålla möbelfaktamärkning ska säljas på ramavtalet.”)
Det är således en balansgång mellan att säkerställa att möblerna håller tillräckligt hög kvalitet för att kunna cirkuleras och att kraven blir så snäva att en stor del möbler som skulle kunna återbrukas helt utesluts från ramavtalen. En fördel med att ställa höga kvalitets- och miljökrav på återbrukade möbler är att det även skapar incitament för statliga beställare att prioritera kvalitet och inte enbart lågt pris vid nyinköp eftersom de inte kommer kunna sälja dessa vidare annars.
Även om det fortfarande råder vissa oklarheter kring de nya ramavtalen så ser jag väldigt mycket fram emot att börja använda dem i projekt och jag har stora förhoppningar att de kommer att göra betydande skillnad och att vi kommer få se mer återbruk i offentliga miljöer framöver.
Texten är skriven av Therese Löwstedt, inredningsarkitekt MFA på Indicum