37 år som textildesigner

Namn: Eva Larsson
Yrke: Textildesigner
Drömresmål: Japan
Favoritplats: Rosendal (Halland)
Favorittid på dygnet: Morgon

Hur har din resa till ditt nuvarande yrke sett ut?

– Jag har, sedan min examen år 1982, arbetat i tre olika fabriker och under två olika företagsnamn men egentligen bara hängt med i samma produktion. År 1982 började jag jobba som designer på Marks PelleVävare, i en fabrik som endast tillverkade möbeltyger. Tio år senare flyttades produktionen till Kinnahult och en fabrik som tillverkade flera typer av tyger, och som senare köptes upp av Ludvig Svensson och därav bytte ägare. Så det var så jag hamnade på Svensson.

Vad skulle du säga till någon som vill jobba med design på det vis du gör?

– Mitt första tips till någon som vill arbeta med det jag gör är att söka sig till exempelvis Ludvig Svensson och börja arbeta i designavdelningen för att lära sig vad det innebär. Det är nämligen så få personer i dag som besitter kunskapen om väv- och virkteknik. Jag upplever att den grupp som har kunskap om hantverket ständigt minskar, vilket är synd. Jag är lite rädd att denna kunskap kommer att försvinna och den är väldigt viktig i min typ av arbete. Mitt andra tips är att göra det! Att jobba som textildesigner så som jag gör är fantastiskt roligt!

Vad är det som gör jobbet så roligt?

– Trots alla förändringar av företaget sedan jag började jobba år 1982, så har mitt arbete nästan alltid sett likadant ut. Jag har alltid fått äga hela designprocessen, arbeta nära materialet och själv experimentera nere i fabriken. Det är fantastiskt att få arbeta med ett så pass stort inflytande över slutprodukten som jag gör. Sedan älskar jag också att jobbet innefattar att behöva tänka på helheten och slutkonsumenten. Jag gör inte detta för min egen skull, utan för den som ska vistas i miljön där mina tyger hamnar. Det krävs empati, fantasi och känsla för att sätta sig in i situationen där tyget hamnar tillslut, och det är en himla rolig resa att göra i sig själv.

Vad önskar du att inredningsarkitekter skulle fråga mer efter eller -om? Och vad skulle du vilja säga till Sveriges inredningsarkitekter?

– Jag har märkt att textil i inredning förändrats. När jag för många, många år sedan var på Kastrups flygplats la jag märke till alla dansktillverkade tyger som klädde stolar och hängde i de olika miljöerna. När jag var på samma flygplats nyligen var tygerna utbytta mot hårda, blanka ytor. Jag förstår att det är mer underhållsfritt och hygieniskt att ha en stol i endast formpressad plywood än en med en klädd sits. Så jag skulle vilja be inredningsarkitekter att efterfråga mer textil i offentliga rum och uppmuntra verksamheter att lägga resurser på underhåll och städning istället för att rationalisera bort det. Jag tror att den som sitter på ett omsorgsfullt framtaget ulltyg innan sitt läkarbesök tillfrisknar fortare än den som sitter på ett spritbart plasttyg.

Hur gör du för att hitta inspiration?

– Helt ärligt tror jag inte på det där att man måste besöka vissa mässor och hålla koll på trender för att hitta inspiration. Jag tror att det viktigaste är att vara nyfiken, öppen och lite glad. Inspiration finns överallt och om man lever på ett sätt så att man upplever den tror jag också att det är det bästa sättet att kunna omsätta samtiden till en betydelsefull produkt.

– Jag är ju då lite gammal, hela 64 år, men känner ändå att jag hänger med. När jag var ung och såg äldre designer arbeta kunde jag tycka att de hade en föråldrad stil och bara gjorde samma sak om och om igen. Jag känner att jag inte hamnat där och att det kanske beror på att jag följer min samtid och hämtar inspiration från allting i livet.

Hur ser din designprocess ut? Vad är det viktigaste i din designprocess?

– Jag skulle säga att den nära relationen till materialet och möjligheten att testa idéer och experimentera är väldigt viktigt i min designprocess. Det är väldigt fruktsamt att hela produktionskedjan är under samma tak. Det gör som sagt att jag får stort inflytande över hela processen, materialet och experimenten och således också slutprodukten. 

– En annan väldigt viktig aspekt är att Svensson strävar efter hög kvalitet och lång hållbarhet för produkterna. Det är ju alltid ett dilemma för en designer att man är med i en kedja av konsumtion. För ett år sedan satt jag i ett väntrum på Sahlgrenska i Göteborg. Inredningen var sådär typiskt daterad som den ofta är i landstingsmiljöer där ingen renovering eller uppdatering har skett på flera decennier. Plötsligt märkte jag att jag satt på möbler klädda i ett tyg som jag var med och tog fram på 80-talet, och att tyget fortfarande var i mycket fint skick. Det gjorde mig så glad. Det blev som ett kvitto på att jag lyckats med att skapa en hög kvalitet på mina tyger att motverka överkonsumtion.