Arkitekturdagarna och återbruk – vem ska rädda världen?

En tid för nya estetiker, plats för mod och omställning, men också… en moraliserande ton: är det verkligen inredningsbranschens ansvar att rädda världen? Så lät några av kommentarerna från panelen när Arkitekturdagarna satte fokus på återbruk.

”Mycket snack och lite verkstad generellt i branschen”, menade en del talare som riktade kritik mot kontor som kunde göra mer för klimatet. Tyvärr utan att själva peka eller visa på konkreta exempel, nyckeltal eller lyckade inredningar eller gestaltningar där återbruk spelat en avgörande roll. Det är svårt att prata om det som inte finns, kanske det hela får sammanfattas som.

”Man skulle aldrig prata om design på det sättet i ett annat land”

Många satte nog mineralvattnet i halsen när ArkDes chef Kieran Long uttryckte att tonen på vissa föredrag var typisk svensk, “moraliserande” till och med. Hur kan inredningsarkitekter prata som att de kan, eller ens borde se det som sitt ansvar, att rädda världen? sa han i en kommentar efter att Akademin för Inredningsarkitektur avslutat sitt föredrag på temat livsviktigt. Provokativt kanske, men det är en relevant fråga. Hans poäng var, om än outvecklad, att det finns större uppgifter och ansvar för inredningsarkitekterna, som att vara konstnärligt uttrycksfulla och skapa framtida platser för medborgarna. Lyckas vi inte med det kommer återbruk inte spela någon roll, menar han.

Se hela föreläsningen: Livsviktigt, ett samtal om inredningsarkitektur. I panelen: Linnéa Hanell, Kieran Long och Malin Zimm, moderator Gunilla Kronvall.

Där finns förstås en paradox – när en av de stora frågorna är hur vi ska gestalta långsiktigt för att mänskligheten överhuvudtaget ska överleva. Men det är också just där det blir komplext. Hur vi talar om detta, vilka ord och vilket tonläge vi väljer att använda, utöver vilket ansvar vi lägger på våra egna axlar. Kieran Long menar att branschen pratar för abstrakt och svävande om så pass viktiga saker som återbruk och cirkularet.

Det är lockande att använda ett bombastiskt och kanske överdramatiserande språk när en talar om framtiden i relation till ekologisk överlevnad. Det låter ju så bra. Och det fångar läsarens uppmärksamhet. Men det är samtidigt svårt att förhålla sig till; som inredningsarkitekt, som designer, som möbelproducent som konsument… som människa. Vad kan jag göra? Tanken blir övermäktig. Ångest och handlingsförlamning blir ett faktum.

”Diskussionen bör handla om hur vi tar oss an problematiken att göra återbruk konkret”

Kritiken eller frågan är alltså inte vare sig återbruk är bra eller inte – där är alla förhoppningsvis överens – diskussionen bör snarare handla om hur vi tar oss an problematiken att göra återbruk konkret och förståeligt. På ett sätt som inspirerar och på en lägstanivå som fungerar för alla.

Genom att fokusera samtalen och debatten kring konkreta saker som inredningsarkitekter arbetar med och som har stor klimatpåverkan, som kontorsstolar, höj- och sänkbara bord, lös inredning, kostnaden för nyproduktion, värdet av återbruk… kanske vi snabbare kommer framåt, även om det eventuellt blir lite tråkigare jämfört med att prata om ekologisk systemkollaps eller en planet som kokar över av CO2-utsläpp?

Två ”livsviktiga” kommentarer från Akademin får sätta punkt för nu. Vad betyder de för dig?

“Att höja nivån på interiören utan att öka koldioxidutsläpp måste ses som det nya normala”, sa Kristin Östberg.

”Återbruk är bra och livsviktigt, men hur kan vi trots det lyckas hålla igång engagemanget och kreativiteten kring innovation?”, sa Åsa Haremst.