Vad är egentligen priset av din nya stickade tröja? När Carolina Jerhovs utbildning på Textilhögskolan gav utrymme att prova handsticksmaskinerna kom insikterna som på löpande band. Här är vad hon önskar att alla som köper textilier visste om.
Efter tre intensiva år på Textilhögskolan i Borås och en kandidatexamen i textildesign kände jag mig verkligen inte redo för ett post-covidsamhälle där söka jobb eller praktik skulle bli min sysselsättning. Jag tog tillfället i akt; stannade i skolans trygga värld och påbörjade efter ett kort sommarlov en master i textildesign. Min nya klass är en underbar blandning av människor från flera av Europas länder och franska är nu det språk som talas mest i klassrummet. Medan mina nya klasskompisar fick påbörja skolåret med introduktionskurser till labben så fick jag för första gången lite egen tid att leka runt med maskinerna.
Carolina Jerhov studerar en master i textildesign på Textilhögskolan i Borås och ingår i IA:s studentråd.
Jag bestämde mig för att sticka en tröja på våra handsticksmaskiner. För den oinsatta så är detta en maskin som i storlek och utseende påminner om ett keyboard men med en decimeter långa nålar som ersätter pianotangenterna. En släde dras fram och tillbaka över nålarna och en ”single jersey” stickas. Med en gammal Windowsdator kan jag programmera ett tvåfärgat mönster och samtidigt få direktioner på när jag ska sätta in eller ta ut nålarna ur arbete. I slutändan ska jag ha stickat en framsida, en baksida och två ärmar som jag kan virka ihop till en tröja. Inga problem! Den här tekniken heter inom industrin ”fully fashion” och kräver mindre material jämfört med om man skulle klippa ut mönsterdelarna från ett tygstycke. Fully fashion har sina för- och nackdelar, men det är ett ämne för en annan artikel.
”’Fully fashion’ har sina för- och nackdelar”
Tillbaka till stickmaskinerna. De är användbara på en bra dag och fruktansvärda tortyrredskap på en dålig. Dessa maskiners nyckfullhet kan inte alltid hänvisas tillbaka till skit bakom spakarna, som min pappa så fint påpekar när jag ringer och beklagar mig. Efter flera dagars arbete, oftast i pass av 3–4 timmar, så hade jag fått ihop två lite för små framsidor, en baksida som skulle passa en vuxen man och en ärm som varken passar framsida eller baksida. Min vintertröja påminner mer om ett stickat Frankensteinmonster.
Vad säger denna berättelse om ett misslyckat stickprojekt egentligen? 2013 köpte vi i Sverige i genomsnitt 13 kilo textilier(1), kläder såväl som hushållstextilier, per person. Koldioxidavtrycket för dessa inköp låg 2019 i snitt på 330 kg CO2 /person(2). Av dessa kläder är de allra flesta handsydda. Med handsydd menas att en riktig person har suttit framför en symaskin, som jag, och sytt ihop plagget. I regel så har alla plagg du äger någon gång under produktionen kommit i kontakt med en symaskin och ett flertal par mänskliga händer som har sytt sömmar, dragkedjor, detaljer, fickor och så vidare. När det kommer till stickade plagg så är maskiner tillräckligt avancerade för att sticka fram färdiga mönsterbitar, där jag misslyckades, men inte avancerade nog att färdigställa hela plagget.
”Det finns inga mirakelmaskiner inom textilindustrin. Det är inte en automatiserad produktion.”
Som den naiva ny-exade textildesigner jag är, så är detta en del av all den information jag önskar att alla som inte är insatta i textil faktisk visste om. Första steget mot ett mer hållbart samhälle är att ta hand om de plagg du redan äger. Det finns inga mirakelmaskiner inom textilindustrin. Det är inte en automatiserad produktion. Varje plagg du ser i affären är ett fysiskt exempel av den enorma textilproduktionen och alla de människor som sysselsätts alternativt utnyttjas varje dag för att vi ska få en ny stickad tröja i vinterns trendfärg.
1 The Swedish market for pre-owned apparel and its role in moving the fashion industry towards more sustainable practices (2019) Susanne Sweet, Rebecca Aflaki & Michael Stalder. (Mistra Future Fashion / RI.SE)
2 Environmental assessment of Swedish clothing consumption (2019) Gustav Sandin, Sandra Roos & Björn Spak, Bahareh Zamani & Greg Peters. (Chalmers University of Technology / Mistra Future Fashion / RI.SE)
TexChain är ett Vinnovafinansierat projekt med ambition att finna nya lösningar för ett cirkulärt system inom textilindustrin – en av de mest förorenade industrierna i världen. Tolv bolag från näringslivet medverkar i genomförbarhetsstudien som drivs och genomförs av Wargön Innovations.